Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
sig med en helt kort melodisk bild på en enda period. Till
denna den enklaste kategorien höra sådana visor som Den ensamma och Min visa — båda outgivna och bestående av blott
en period — och bland de tryckta t. ex. Ved Kong Carls Baare.
Andra strofiska visor ha två åttataktsperioder, såsom den på sin
tid ofta sjungna Jätten, eller tre fyrtaktsperioder såsom Andenken
eller tre åttataktsperioder såsom En hvardagshistoria. Även de
genomkomponerade sångerna äro i regel hållna i enkel, koncentrerad och osammansatt visform, t. ex. Min vår, vars melodi är
sammansatt av två perioder, Wallflickan, som är av likartad byggnad, Stackars liten eller Palinodia. Övervägande antalet visor är
dock strofiskt komponerat.
Granskar man närmare den formella strukturen i sånger av den
art, som representeras av de ovannämnda, iakttages, att periodbyggnaden är synnerligen klar och i regel symmetrisk, för att icke
säga ibland schematisk. Åtta- resp. fyrtaktsindelningen är i regel
genomgående — i detta avseende företer Wennerbergs stil under
tidigare år endast sällan några egenheter — och i allmänhet
bilda dessa perioder icke sinsemellan några egentliga kontraster.
Någon gång använder Wennerberg en mera ovanlig periodbildning, såsom i den otryckta »Det regnar», vars melodi utgöres av
två perioder på vardera sju takter. Men icke heller i sådant fall
avviker Wennerberg från den okonstlade enkelhet och lättfattliga
överskådlighet, som utmärka hans melodibildning.
Vad som i hög grad förlänar visorna deras karaktär av tillgänglighet, är tonsättarens tematiska eller motiviska ekonomi. Wennerbergs undvikande av periodiska kontraster i de kortare visorna är
naturligtvis betingat av en estetisk nödvändighet inom den trånga
ram det där är fråga om. Men gärna håller han även i längre sånger
fast vid tematisk enhetlighet, så att de melodiska perioderna med
mer eller mindre förändringar dock äro lika i den motiviska strukturen eller åtminstone närbesläktade och ackompanjemangets
motiv eller figurer utan väsentliga modifikationer vidhållas alltigenom. Man kan som exempel härpå välja den genomkomponerade
Strömkarlen (som för övrigt torde vara Wennerbergs längsta solosång, 7 trycksidor), där det hela, såväl i melodi- som pianostämma,
genomföres i ett enda helgjutet drag. Liknande gäller den patetiskt accentuerade Ve mig!, och vad beträffar ackompanjemanget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
