Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 33
för tre mansröster, belöpa sig till sammanlagt fjorton stycken.
De äro publicerade i två olika häften på Abr. Hirschs förlag. Det
ena utkom 1852 under titeln Nio trestämmiga serenader för två
tenorer och bas. Det andra utkom 1875 under titeln Fem trestämmiga serenader. Var eller huruvida manuskript till dessa
kompositioner finnas bevarade, är mig icke bekant, frånsett en
handskriven stämma till resp. Darrande ton, God natt och Astrea
(0, se ej så) i Sara Wennerberg-Reuters ägo. Ej heller är det
möjligt att exakt inplacera serenaderna i någon bestämd kronologisk ordningsföljd. De i det tidigare utgivna häftet ingående
serenaderna äro komponerade under åren 1845-1850, möjligen
med undantag av »0, se ej så», som måhända skrivits något tidigare.1
De äro följande: 1. »0, se ej så», 2. »Ack säg mig, hvar är dm>,
3. »Vakna opp»,+ »Darrande ton», 5. »Tindrande stjerna», 6. »Minns
du den gången», 7. »Far då väl», 8. »Klagande sång» och 9. »God
natt, god natt, min lefnads klara stjerna». I det senare häftet
återgå de två sista till slutet av 1840-talet1; dessa äro: IO. »God
natt, god natt! må goda englar fara» och 11. Slutgodnatt »God natt,
god natt, god natt» (komponerad för tre tenorer och tre basar);
de tre första däremot äro av betydligt senare datum: de tillkommo
på 1870-talet, nämligen 12. »Dig jag sjunger», 13. »Fordom i
nattliga stunder» och 14. »0, hur qvällens stjernor skrida». Texterna
till serenaderna äro alla skrivna av Wennerberg själv.
Angående tillkomsten av De Tre, vilken berördes å sid. 3637, hänvisas läsaren· till Wennerbergs egen skildring i den upplysande inledningen till Gluntarne. Enligt tonsättarens uppgift
inföll blomstringstiden för De Tre under åren 1846-1847.
Kanske 1846 eller möjligen något förr tillkommo »inom en kort
tid raskt efter hvarandra» 2 ifrågavarande trior. De voro skrivna
för tenoren Hwasser, Wennerberg själv och basen Beronius och
framkallade stor förtjusning hos juvenalerna, för vilkas krets de
voro avsedda.3 Wennerberg omtalar, att de återgåvos, »sedan
En!. meddelande av S. Taube.
Inledningen till Gluntarne.
3 Det är troligt, att KALLSTENIUS har rätt, då han (Blad ur Uppsalasångens
historia, sid. 96) vill hänföra buffa-triorna till 1845-1846. Han har nämligen
funnit, att Hwasser saknas redan i höstterminens katalog 1846. Visserligen
finnes ej något absolut bevis för, att Hwasser var den tenor, som I. stämman i
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
