- Project Runeberg -  Gunnar Wennerberg som musiker /
140

(1929) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Jeanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


140
Innehållet och stilen i cykeln De Tre, som i likhet med Gluntarne historiskt sett kan betraktas som en sentida avläggare av
den i Sverige mot slutet av 1700-talet uppblomstrande »sällskapsvisam>, låna sin karakteristiska, studentikost-burleska ton av
det sorglöst uppsluppna studentlivet i 40-talets Uppsala, och
närmast då av den glada stämningen i Juvenalsällskapet. De Tre
är en genuin juvenalkomposition — även om den, som Wennerberg anmärker i inledningen till Gluntarne, i motsats till de äldre,
mera lyriska juvenalsångerna var av övervägande dramatisk karaktär. Eftersom musiken till Wennerbergs tidigare juvenalsånger
icke blivit bevarad, så är det också i De Tre man gör första
bekantskapen med Wennerberg som juvenalkomponist.
Om än juvenalerna i Wennerberg hade sin ledande själ, får man
dock fasthålla därvid, att juvenalerna och deras naivt muntra sällskapsliv ingalunda bildade någon för Wennerberg verkligt ingripande och för hans fortsatta utveckling i djupare mening fruktbärande upplevelse. Wennerberg var i själva verket säkert den enda
intelligensen av större mått i denna samling levnadsglada studentbohemer. Hans namn skulle även utan juvenalerna ha med berömmelse gått till eftervärlden, men juvenalerna skulle utan de konstnärliga och av humor färgade bilder Wennerberg givit av deras
miljö och deras sätt att taga livet, som det kom, för länge sedan
ha sjunkit i glömska. För Wennerberg förblev, som Annerstedt
säger\ minnet av juvenalerna så kärt, därför att han hos dem
först lärt känna vad det vill säga att vara ung student, »med svällande lifslust, med glädjen tindrande i blicken och sprittande i
hvarje åder». Inom juvenalkretsen var det, som om det levnadsglada och humoristiskt studentikosa draget hos Wennerberg slog
ut i full blom, och han bibehöll, som förut betonats, alltid något
av det juvenaliskt ungdomliga behovet att »slå sig lös», även då
livets djupare allvar möter honom.
Ifrågavarande dramatiskt tecknade triocykel uppstod ju närmast
ur behovet av att skapa en nödig repertoar för de tre sångare,
som efter juvenalkörens fortgående decimering hade att »upprätthålla juvenalsångens vunna anseende». 2 Dessförinnan hade
man icke mycket i denna besättning — tenor, baryton och bas
1
2

c.

ANNERSTEDT, a. a., sid. 21.
Inledningen till Gluntarne.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free