Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
noren, kommer in på Norbergs schweizeri, finner detta tomt,
men anser sig därför inte behöva sitta och torka. Så inträder
C. (basen), de beställa sina glas och äro ilskna över den dröjande tredje kamraten, det kräket, som aldrig kan orka komma
på utsatt tid. Äntligen kommer B. (barytonen) pustande, ovettig,
blek och frusen. Han skall berätta ett äventyr, som han råkat ut
för. Därmed slutar 5. trion (Såd’na kan de vara). I n:r 6 (Ett
äfventyr) talar nu B. om sin upplevelse: han hade blivit angripen
av en gesäll och rånad på sin plånbok — det gamla vanliga grollet
i den tidens Uppsala mellan gesäller och studenter går här igen
- och B. utropar indignerat:
»Är väl sådant rimligt i så upplysta tider:
Rånas utaf en bland bildningscirkelns individer!»
I den följande 7. sången (Buketten) söka de andra trösta den
bestulne vännen; de fråga, hur mycket det kunde vara i den där
plånboken. Det framkommer, att den innehöll — en räkning, en
Gillebiljett och en pressad bukett, en rökt cigarr och en krökt kam
med spegelfodral — men ej en enda slant. Nu bli A. och C. förgrymmade, de hade skattat förlusten till tusen riksdaler, men B. är
ledsen för bukettens skull, ty han har fått den av henne, vars
namn han viskar. Vännerna se deltagande ut och beklaga förlusten; man kommer överens om, att nog äro pengar och lärdom
bra att ha; men en flamma är i alla fall knuten.
N:r 8 (Här skall valsas) är en uppsluppen scen från Norbergs
schweizeri, där de tre sitta vid brylåen och äro eniga om att
permission skulle kunna tagas
»Från förstånd och från god ton
Ända tills d,et dagas.»
I den följande sången, n:r 9 (Gräl och väl), är brylåen utdrucken,
man har blivit högljudd, är mätt på punschen och hickar. B., som
utsättes för kritik, frågar om han inte får dricka så mycket han vill;
de andra mena, att »han får så fan ock ej det». Men så skålas det;
de rumla, dricka och stå i, alla tre, det goda lynnet kommer åter,
och bröderna omfamna varandra under fortsatt skålande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
