Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som vid hennes dödsfall ånyo vibrerat. Almqvists antagande,
att man bör kasta om Wennerbergs kronologiska följd så, att
Magisterns flamma skulle varit skriven före Gluntens flamma, förefaller mig ogrundat. Vidare hänför sig till nämnda år den duett,
som bär titeln En månskensnatt på slottsbacken. Denna satte
Thekla Knös1 i samband med nyårsnatten 1845, då Wennerberg
med »Knösarne» vakade in det nya året, — med vad rätt, må
lämnas därhän. Ingenting hindrar, att vid duettens tillkomst 1848
minnet av denna natt varit levande för tonskalden.
Under samma år sågo ytterligare följande gluntar dagen: Dagen
därpå, Gluntens vigilans, Upsala är bäst, På Flustret en söndagseftermiddag i rötmånaden och Vid brasan på Magisterns kammare,
efter en stor middagsbjudning. Beträffande Upsala är bäst meddelar S. Almquist2, att Wennerberg skulle fått iden till stycket »under en resa i Västergötland, varvid av skjutskärrans enformiga skakningar blev styckets raska, likformigt fortskridande rytm». Tvenne
gluntsånger, som aldrig blevo publicerade, voro Presentationen
för Miltope och Sextettens upplösning (mss i Uppsala univ.-bibl.);
den sistnämnda skrevs senast 1848, då den omnämnes av Malla
Silfverstolpe i hennes dagboksanteckningar vid en beskrivning av
en trevlig afton den 8. dec. d. å., varvid Wennerberg, Beronius
och Stedingk framförde en del gluntar »alldeles charmant». Såsom
melodi till Sextettens upplösning anger hon »Lugn var dagen»;3
om musiken till Presentationen för Miltope är ingenting bekant.
Man skulle kunnat vänta sig, att genom brev, som Wennerberg
esomoftast skrev till föräldrarna från Uppsala, få veta något om
Gluntarnes tillkomst. Men det är alldeles påfallande, hurusom
Wennerberg undanhåller varje upplysning i detta hänseende: det
är det typiska draget hos Wennerberg, att han ogärna avhandlar
sina egna musikverk i brev, och allra minst var det honom angeläget
att på något sätt skryta över gluntsångernas växande popularitet.
Endast i några brev till musikintresserade vänner nämner Wennerberg, då han med saknad lämnat sitt kära Uppsala, ett och annat
om nytillkomna gluntar. Till Josephson skriver han den 21.
A. HAMILTON-GEETE, I solnedgången Il, sid. 33.
Om Gunnar Wennerberg, sid. 45.
3 Sextettens upplösning (texten) återgiven i inl. till Gluntarne samt i fullständigt skick — i S. TAUBE, a. a. I, sid. 197, 198; nämnda melodi okänd.
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
