Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
italienska operakomponisterna, vilka dock mera påverkat Wennerberg i andra verk, dels fransmannen Auber, vars musik Wennerberg1 alltid funnit vacker och osökt, dramatisk och rytmiskt intressant. Vissa lätta, dramatiskt-pikanta och spirituella tonfall i
Gluntarne erinra något om denne mästare. Det synes, som om
överhuvud intryck från den komiska operastilen varit nog så
levande hos Wennerberg vid konceptionen av gluntmusiken: därom
vittna rytmik, vissa motiv och recitativ etc.
Då det gällde formen för duetterna, hade Wennerberg tvenne
metoder att följa: den strofiskt komponerade och den genomkomponerade formen. Den förra med sitt rotfäste inom den enkla
visans domäner tillmötesgick det krav på musikalisk enkelhet och
lättfattlighet, som var en förutsättning för dessa duetters popularitet, och med det strofiska kompositionssättet ställdes också
texten så i förgrunden vid framställningen, att åhörararen med
musiken såsom stämningsmålande underlag kunde lättare samla
. sin uppmärksamhet på innehållet. I den genomkomponerade typen kunde, särskilt i den mån densamma medförde en mera kantatartad, sammansatt form, dramatiska faser och motsättningar få
en anspråksfullare musikalisk motsvarighet — något, som vid mera
brett anlagda situationsskildringar kan vara behövligt och motiverat
för att undvika intryck av musikalisk enformighet och för att starkare markera olikartade moment i texten. Wennerberg kom att
tillämpa såväl den strofiska som den genomkomponerade formen,
dock övervägande den förra. Av de 30 gluntsångerna äro 21 d. v. s. ungefär två tredjedelar — strofiskt komponerade, medan
9 äro genomkomponerade. Största delen av Gluntarne håller sig sålunda inom den enkla visans formella råmärken. Men att Wennerberg många gånger förmår avvinna denna okomplicerade form mycket goda verkningar, är uppenbart. Svårigheten ligger i detta fall däri
att med ett enda grepp göra musiken så karakteristisk och passande
för alla stroferna, att melodiens upprepande icke innebär någon
konstnärlig inadvertens. Detta låter sig naturligtvis bäst göra i
de rent lyriska sångerna, men i andra uppstår ett svårare problem.
En fara vid den strofiska typen var även den, att musiken
för mycket kunde tvingas åsido och bli ett fullständigt neutralt
underlag. Denna olägenhet, som gäller de mera beskrivande tex1
Jfr sid. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
