Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
tema, har Wennerberg icke alldeles sluppit undan: det finnes gluntar, där musiken fått en så allmänt ackompanjerande uppgift, att
den verkar väl intetsägande. Så är fallet i Gluntens reskassa, som
har 10 strofer, vilka sjungas till en melodi, bestående egentligen
blott av en upprepning av denna fras:
~if~c-~~u+rrn+-~~
–-1= — - — –-~-=33
Sätt dig
nu
och räk — na
öf — ver
plus och
mi-nus, kä-ra vän!
Texten inbjuder ju inte heller här till någon rikare musikalisk
iklädnad, ehuru dock replikskiftet i musiken kunde ha fått en
mera spirituell utformning. Väl neutral verkar också musiken till
Glunten på föreläsning, vars melodi består blott av två perioder i
6/8, hållna i godmodigt »vaggande» stil: här beror hela intrycket
på framställningen av texten med dess karakteristiska humor.
En smula påtagligare fysionomi äger melodien i Magisterns
flamma. Den fortlöper med en viss »schmelz» och känslosamhet i
B-dur, men inte heller här står musiken i nivå med texten: den återspeglar inte särdeles målande den vemodssmärta Magistern erfar
inför sina platonska kärleksminnen. En skiftning i musiken inträder vid refrängen »Hvarför fick jag ej bli qvar?», där Wennerberg föreskriver passionato. Men det gör sig inte lika bra vid
andra strofens »Alla ville bums jag ta’ i famn», och B. Almqvist1
framhåller ·med rätta, att hela andra strofen i Magisterns flamma är
alldeles oförenlig med melodien både i ordval, betoning och stämning.
Vi ha sålunda kommit att iakttaga, hur Wennerberg vid strofisk komposition icke undgår dels att låta den musikaliska parten
bli för intetsägande, dels att nå en ren diskrepans mellan melodien
och någon eller några av stroferna. Det senare är givetvis också
fallet i En månskensnatt på slottsbacken, här dock beroende på
att texten särskilt i tredje strofen i sin beskrivande omständlighet
blir väl platt. Utan tvekan kan man säga, att den melodi, som
Wennerberg komponerat till denna gluntsång hör till de allra mest
innerliga och inspirerade, som finnas av hans hand. Utan att vara
sentimental fylles den av en mjuk, lyrisk och poetisk känsla:
1
a. a., sid. 91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
