- Project Runeberg -  Gunnar Wennerberg som musiker /
188

(1929) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Jeanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188
som riktar en spets mot grannen i öster, då det talas om »troll i
drakskepp östanifrån». Till ren aktivism, framsprungen ur begäret
att ila danskarna till hjälp, övergår tonen i de nybomska dikterna,
särskilt »Om alla strängar» och Trum-Marsch. Hotet från Ryssland eggar i »0 Gud, som styren> till ett hänfört prisande av Sveas
frihet, för vars vidmakthållande den högste anropas. Samma patos
adlar också »Hör oss, Svea», vars ord klinga med äkta, stolt kraft
och kämpalust. Flera exempel behöva icke tagas. Även då Wennerberg på äldre dagar ägnar sig åt manskören, är det — bortsett
från Min ros — politiska stämningar, som komma till tals; så med
något dunkelt uttryck i »Säg oss ditt namn», som skrevs, när
»lågorna från Pariserkommunen blandade sin fasa med skimrande
löften om nya värden i den gamla kulturen».1 I »Fredens välsignelser» anslås t. o. m. ungdomstidens aktivistiska strängar: i
bitterheten över att fredens goda frukter missbrukas och bliva till
fredens förbannelser anropas Gud att fråntaga oss freden — det är
kanske inte utan, att en del bitterhet från Wennerbergs erfarenhet
av riksdagen och det politiska livet här får sin utlösning.
I de blandade körerna är stämningssfären en annan: i dem
passade mindre de krigiska känslorna, och i gengäld framstår
Wennerberg här som äkta naturlyriker, såsom i Trasten i höstqvällen eller En Junidag.
I fråga om manskören, låg för Wennerberg givetvis en fördel
däri, att h.an genom denna lärde sig att arbeta med små medel och
att med dem söka åstadkomma så stora verkningar som möjligt.
Wennerberg förstod, vad som rent vokalt sett är tacksamt för de olika
stämmorna och utvecklade snart förmågan att skriva, så att satsen
»klingan>. Ibland ställas dock ovanligt höga fordringar på resp.
stämmors omfång, vilket gör vissa ställen ganska svårutförbara för
en genomsnittskör. 2 Wennerbergs sätt att behandla stämföringen
kunde i vissa fall vara mera levande, smidigt och rytmiskt varierande, och harmoniseringen förråder här och var ett mindre förfaret
handlag — allt ojämnheter, som möta också i tonsättarens andra
1

S. TAUBE, a. a. III, sid. 23.
S. Almquist (a. a., sid. 43-44) påpekar svårigheten i tredje reprisen av
»0 Gud, som styrer»; melodien ligger här i andra basen, och övriga stämmor
ackompanjera i höga lägen. »W. sade mig, att det först var Arpi, som lyckades
få detta att låta som det skulle.»
2


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free