- Project Runeberg -  Gunnar Wennerberg som musiker /
194

(1929) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Jeanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 94

skilda »nummer» förekomma sålunda icke, ehuru dock växlingen
mellan recitativiska och ariosa partier är markerad; här och var
flyta dessa emellertid omärkligt över i varandra. — Wennerbergs
grepp på situationen saknar icke dramatiskt liv. Förmodligen
skulle tonsättaren icke med nog kraft och fantasi kunnat genomföra en hel opera i anslutning till Goethes drama — därtill var
dock Wennerberg — frånsett ofullkomligheter i tekniken — i
grunden för litet teatermusiker — men just i den kantatartade
stil, som Auerbachs Keller företräder, kände sig Wennerberg väl
till rätta, så mycket mer som det här till stor del rör sig om körer
i gemytligt studentikos liedertafelanda med dramatiska inslag här
och var. Det dramatiska är naturligtvis närmast anknutet till
Mephistopheles’ parti, som förlänats en ganska träffande karakteristik, t. ex. då tonsättaren får fram Mephistopheles’ diaboliska
humor, då denne sjunger om Spanien, vinets och sångernas sköna
land. Utmärkt är Mephistopheles’ sång »Es war einmal ein
König», som har rytmisk svikt och en melodi, som i all enkelhet
är pregnant. Mera dramatiskt målande blir musiken i andra avdelningen. Det diaboliska uttryckes i återkommande melismatiska
figurer och än mer, vid i>Trauben trägt der Weinstoch, i de
parallella, tomma kvartgångarna:

Wennerberg lyckas här utmärkt att i ett allvarligt, nästan religiöst tonfall få fram något ihåligt parodiskt. — Verkligt uppsluppen, nästan en smula i stil med Offenbach, är melodien »Und ist
so kanibalisch», som plötsligt avbrytes av Siebels förskräckta utrop
i>Helft, Feuerh> med ett dramatiskt, häftigt tremolando. Mera
nätt och graciös än sarkastisk och infernalisk är den valsartade
avslutningen, där Mephistopheles efter sina ironiska svartkonster
tar avsked, och de andra vakna upp ur förtrollningens illusioner.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free