Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
37, »Herre, du utransakar mig»; recitativet med dess kromatiska
stigning i anslutning till textens »så måste dock natten blifva ljus
omkring mig» och dess klara durtreklangskaraktär vid slutet är
mycket expressivt och psykologiskt format:
~=1==1=1=i=L~~~r4~-:-~4!!~=ti3
–=:::!____=f=i• • • •
I i;i 1i..~ — -~ • =J • B
Så mås-te dock nat-ten blif-valjusom-kring mig
~
ty mörk-ret är ic — ke
~-=~1
l ~==~~W-====-=r=IL_JFJ~I~
–-~~~––~–·–––
~
-9 — - — - — -
Man kan också studera det långa, secco-artade recitativ, som
inleder n:r 19, »Gud var mig nådelig».
Att Wennerberg lade stor vikt vid den recitativiska gestaltningen,
är bekant. I sina dagboksanteckningar från första utlandsresan1
uppehåller han sig synnerligen utförligt därvid. Han ger uttryck
för sin beundran inför italienarnas sätt att utföra recitativ, och
ehuru det därvidlag närmast rör sig om operaformen, kunna vi ej
underlåta att, då framställningen nu är inne på det wennerbergska
recitativet, återgiva tonsättarens ingående uttalanden, vilka här
få bilda ei:i liten parentetisk utvikning. Wennerberg skriver:
»Här — i recitativet — visar sig hastigast och mest påfallande,
huruvida den sjungande besitter något dramatiskt anlag eller ej.
I senare fallet förvärras merendels det onda genom bemödandet
att med röstens styrka eller klangfullhet ersätta bristen på naturlig
och omvexlande deklamation. Recitationen blir så en i högsta
grad tillkonstlad och osammanhängande sång; och sjelfva sången
monoton och ful, då den, till följe af recitativets väsende, måste
sakna melodi. Den röst, Italienaren använder här, ligger vida närmare intill tal- än sångrösten; den kan följaktligen med mer tydlighet, färgskiftning och naturlighet återgifva längre och omvexlande ordsatser. Någon gång närmar han sig ett tillbörligt ’arioso’,
eller blir föredraget mera sjungande, men oftare får man höra honom
använda ett rent ’parlando’, utan alla quasibestämningar. Att
1
Se Ny Tidning för Musik, 1853-1854.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
