- Project Runeberg -  Gunnar Wennerberg som musiker /
206

(1929) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Jeanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

faran var, att den arkaiserande tendensen kunde leda till mer eller
mindre livlösa pastischer. Det effektivaste medlet att inrikta satsen
på en linjär bog utgjorde den ärevördiga imitationen i dess olika
former, vilken direkt påbjuder ett horisontalt tänkande. Det är
märkbart hos Wennerberg, hurusom han just behöver imitationen
för att vara verkligt kontrapunktisk. Han tänker även i andra fall
visserligen på stämmornas melodiska individualitet, men i allmänhet
förmår han icke genom rytmiska motsatsverkningar förläna dem
tillräckligt markerad självständighet. Kontrapunktiskt försvagande verkar också den ofta använda parallelliteten mellan stämmorna i terser och sexter. Ett av de bästa exemplen på fritt figurerad kontrapunktik erbjuder n:r 9, »Herren är min herde», vars
faktur på samma gång besitter en tilltalande enkelhet. Pianot kontrapunkterar mot solisten så gott som hela tiden tvåstämmigt,
varvid råder påtaglig likvärdighet mellan parterna.
Ett slags antifonal »kontrapunktik» åstadkommes genom det
ibland förekommande sättet att dela kören i två harmoniska
komplex, vilka liksom besvara varandra, i det det ena är vilande,
medan det andra har rytmisk funktion.
Wennerbergs fallenhet för kontrapunktiskt uttryckssätt framträder emellertid från sin fördelaktigaste sida i sådana partier, där
han gör bruk av imitation, antingen det sker mer tillfälligtvis eller i
mera genomförd gestalt (fuga). Här frapperas man av den verkligt
respektablft tekniska säkerhet i behandlingen av stämmorna, som
tonsättaren lägger i dagen. En viss stelhet i rytmen tyder visserligen ibland på amatörmässigt handlag, men frånsett detta kan
Wennerberg i imiterande stil — varpå tidigare verk lämnat mera
sporadiska prov — komma skickligt tillrätta med nog så komplicerade, polyfona svårigheter. Man skall finna detta i oratorierna,
men också Davids psalmer intressera i viss grad i detta hänseende.
Kontrapunktisk stämföring med utnyttjande av imitationsteknik
möter i flera av psalmerna; såt. ex. i n:r 15, »Jag hafver varit ung»
eller i n:r 36, »Vid de elfvar i Babel», vid »Huru skulle vi sjunga».
Med känsla för stegringens effekt begagnar Wennerberg gärna
imitationsbildningar mot slutet i en psalm; en typisk slutklimax
i denna stil har n:r 53, »Ack, Herre, straffa mig icke», med körens
»0, var mig nådelig». Motsatsverkningar genom ömsevis liggande
och figurerade stämmor och samtidigt fortgående stegring genom


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free