- Project Runeberg -  Gunnar Wennerberg som musiker /
214

(1929) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Jeanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

wiker då ock att återge någon af de <ler förekommande figurerna i deras renhet.»
Det utspann sig en liten skärmytsling mellan de båda vännerna
just med anledning av bemälda fuga — inte på grund av någon
besk kritik från Lindblad utan mera, emedan Wennerberg inte
fann dennes svar nog ingående och kritiskt. Läsaren hänvisas till
de utförliga brevcitaten rörande denna angelägenhet och därav
utvecklade spörsmål i S. Taubes bok om Wennerberg. 1 Lindblad
finner, att fugan har en god »fluss», att den är på ett och annat
ställe när ren och bör klinga gott; »om jag härtill lägger, att den
efter mitt omdöme är rasande, eller hvad man kallar oriktig, så
torde ingen kunna beskylla mig för ofullständighet.» Otillfredsställd över de små anmärkningar vännen hade att andraga, svarar
Wennerberg: 2
»Jag tackar äfven för dina yttranden om mins. k. fuga. Hwarför
jag sände just den och ingen annan bit ur mitt pågående arbete,
kom sig deraf att jag trodde, att denna, mer än någon annan,
skulle framkalla en mängd påminnelser, rättelser o. d. Jag bedrog
mig. Jag fick nöja mig med mindre — med twå, hvilkas tillbörlighet jag erkänner; men vill blott till ett litet rättfärdigande nämna:
att hvad comes’ inträde i underqvinten i st. f. i underqvarten
beträffar, så kommer det sig deraf att jag, under concipierandet,
tyckte mig finna och få mer klang och fyllighet så än på det klassiska sättet. Jag hade dock ej wågat ett slikt afsteg, om ej Albrechtsberger tröstat mig med: ’So schön es nun auch ist, wenn <ler Hauptton in <ler Oberquinte od. Unterquarte beantwortet wird, so ist
es doch keine Notwendigkeit, zum Anfang einer drey- od. mehrstimmigen Fuge diese zwey Repercussiones allezeit zu gebrauchen’.
Din andra anmärkning om otillbörligheten och hårdheten i
5:te takten af orgelpunkten, har jag gjort mig till godo och helt
beskedligt ändrat hvad jag så gerna ville ha qvar — kantänka, jag
ville gerna ha orgelpunkten gm. 8 takter, och nu blef den blott 5.
Oh, dolor!
Ja, mycken tack för hvad du sagt; ditt beröm har gjort mig
stor glädje, ty jag trodde på det. — - — Farwäl så länge!
Din tillgifne G. Wennerberg.»
I, sid. 194-202.
Brev från Skara den 17. nov. 1854 (i F. Wennerbergs ägo); pub!. i S.
TAUBE, a. a. Il, sid. 196-197.
1

2


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free