Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
I sitt svar på Wennerbergs en smula misslynta brev säger sig
Lindblad1 för sina enfaldiga anmärkningar över fugan ha förtjänt
ett mildare straff än att bli dräpt av en sådan bjässe som salig
gubben Albrechtsberger, och han erkänner, att han aldrig läst
ett ord av vare sig Albrechtsbergcr, Fux eller Marpurg. Därpå
svarar Wennerberg 2 och liknar sig vid »en liten herre, omgjordad
med ett harnesk af Kirnberger, som håller på att qväfva honom,
med en hjelm af Marpurg, som hotar att trycka ner hans små organer i skallen och med en klubba af Albrechtsberger, som han
förgäfves bemödar sig lyfta — en herre ja, som med högtidlig min
hotar en obewäpnad, fullwuxen man.» Wennerberg frågar, om
vännen är nöjd med hans avbön, och det hela slutar i frid och försonmg.
För att återgå till oratoriet, så måste detta ha blivit färdigkomponerat senast 1860, ty den 26. november d. å. sänder han hela
arbetet till Lindblad och skriver: »Får jag skicka till dig en afkomling, som jag varit nog oförskämd att kalla Oratorium? Jag gitter
ej dras med honom längre i min ensamhet. Han vill ut och bli
presenterad för dig. Han förefaller mig som en son, den jag i
fåfänglig fadersglädje gifvit namnet Cresar Garibaldi, och som nu
kanske af dig omdöpes till Anders Petter .»3
Första gången en större publik kom i tillfälle att lära känna
delar ur Jesu födelse var i Uppsala vid pingstkonserten den 19. maj
186!, då Josephson med Filharmoniska sällskapet framförde några
nummer. Två år senare utgavs oratoriet i klaverutdrag av Musikaliska Konstföreningen (på Abr. Hirschs förlag). Med Josephson korresponderar Wennerberg ganska ingående i samband med
uppförandet och med anledning av några kritiska synpunkter på
verket, som Josephson framställt. Det kan hava sitt intresse att
taga del av Wennerbergs bemötande, som är karakteristiskt och
visar, med vilken medvetenhet han vid gestaltningen av oratoriet
skridit till verket:
»Att det fägnar mig, att ditt sällskap sjunger mitt opus, är klart;
ehuru jag ej får vara med, lyssnar jag dock allt som oftast, än med
Se S. TAUBE, a. a. Il, sid. 198.
Brev från Skara den l I. dec. 1854 (i F. Wennerbergs ägo); pub!. i S.
TAUBE, a. a. Il, sid. 199-200.
3 Brev i F. Wennerbergs ägo; återgivet av S. TAUBE, a. a. Il, sid. 200-201.
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
