- Project Runeberg -  Gunnar Wennerberg som musiker /
216

(1929) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Jeanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

fröjd, än med bäfvan — - — . Du nämner några numror särskildt,
och så vill jag då också göra. I ’Statt upp’1 undrar du på att jag
satt ’recitativo’ öfver stämmorna vid andra satsens inträde; visserligen! — men jag menar dermed ej något postulat utan fastmer en
from önskan, att i den mån en chör förmår deklamera orden fritt,
utan att bringa oreda i accorderna, bör den göra det. N :o 8 tycker
du ej om — ja, men det gör jag. Detta är ju helt naivt sagt? Jag
må undra, om du ej tager den lite för långsamt. Jag menar den
kraftig, nästan hård och taktbestämd utan återvändo ända till
largot. — I ’Ära vare Gud’ 2 anser du, att en förändring, som mellansats, till orden: ’Frid på etc.’ skulle ha höjt effekten. Jag vore
alldeles av din tanke, om jag ej inbillade mig, att en kör, som så
hastigt kommer att gå öfver, borde hålla sig fast i tonen och försöka
i stället åstadkomma effect genom sina massor — den ena homogena öfversköljningen efter den andra. Jag ville, att den skulle
förefalla som en musikalisk apparition, plötsligt komma, plötsligt
försvinna, icke lemna något bestämdt melodiskt eller harmoniskt
minne utan blott en accorderande genklang af en 50-60-tusen
eolsharpor.
’En så’n galning’ — hör jag dig säga och dra på mun; ja visst! men man blir så der fjantig, när man sitter instängd i sin kammare
och ej får knuffas med praktiskt folk. — Hvad du för öfrigt säger
mig till beröm, tager jag utan all opposition emot och fröjdar mig
särskildt öfver ditt utlåtande om ’Ty oss är födt ett barn3 • Qvartetten ’O huru ljufliga’4 anser du för lång. Ja, jag befarar
nog det och äfven, att den kanske kommer smaka af öfverarbete.
Profetens solo strax efter introductionen är jag rädd är en dimfigur. 6 Jag har ej lyckats få fram hvad jag velat och får wäl göra
om’en. Jag vill ej gå dig i förwäg, annars har jag samma besvär
att anföra om ett par numror i sednare afdelningen. Du säger ingenting om recitativer och psalmer. Det väntar jag på — liksom
på bref från dig i allmänhet. — - -»6
Kort tid därefter, medan Josephson ännu höll på med inövandet
av numren, skriver Wennerberg ytterligare ett längre brev7 rörande
2 N:r 13.
3 N:r 20.
4 N:r 15.
5 N:r 2.
N:r 3.
Brev från Skara den 25. febr. 1861 (i H. Josephsons ägo); delvis pub!. i S.
TAUBE, a. a. Il, sid. 222-223.
7 Utan dat. (i H. Josephsons ägo).
1

6


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free