Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
och förmågan att skapa ära i förvånande grad bibehållna», och att
över oratoriet ligger ett drag »af mognadt allvar, af gammaldags
värdighet, som verkar på en gång tilldragande och aktningsbjudande». Om verket yttrar sig anmälaren närmare med följade ord:
»Den starkt dramatiska karakter, som utmärker exempelvis många
af Hän dels oratorier, finnes ej här och[?] yttrar sig mest i de dialcgiserade numren. Första afdelningen är öfvervägande episk, tämligen
bredt berättande. Andra afdelningen har starkare stämning och
lemnar mera utrymme för åhörarens fantasi, dess nummer ära
ock mera komplicerade, om man öfver hufvud taget vågar använda
detta ord på Wennerbergs musik till ’Jesu dom’. — I form, faktur
och yttre anordning går denna musik ej utom de lagar, som traditionen skrifvit för oratoriemusiken. Men den rör sig på detta
område så enkelt, klart och naturligt, med så mycken religiös
innerlighet och värdighet, att åhöraren har sin glädje däraf. Frånvaron af både religiös och musikalisk dogmatik gör denna musik
i hög grad lätt tillgänglig och lättfattlig.»
Naturligtvis saknades icke en delvis ganska skarp kritik från
dem, som i vetskap om Wennerbergs amatörskap fäste sig vid och
därvid också överdrevo hans »dilettantiska» skrivsätt. Till dessa
hörde Oscar Byström, vars stränga recension över Gluntarne tidigare citerats\ och som alltid med viss avvoghet bemötte Wennerberg som musiker. Jag vill ej underlåta att delvis återge, vad Byström rent privatim skriver om Wennerbergs Jesu födelse till J. P.
Cronhamn i brev den 5. mars 1865. 2 Efter att ha citerat sin gamla
recension över Gluntarne yttrar Byström:
»Jag frågar Dig i min tur, slå icke dessa då yttrade ord äfven nu
in på hans oratorium? Kan han ännu något egentligt af harmonilärans visserligen torra men behöfliga regler? Eller hör, huru
simpelt hans ideliga imitationer i octaven låta mot den stillaliggande basen, icke såsom orgelpunkt betraktad, utan af förlägenhet
och oförmåga att sätta något dertill! Hör, huru ängsligt den ena
stämman väntar på den andras slut, i stället för att djerft och säkert
bryta in på rätta stället! Denna modulation från tonikan till dominanten och tillbaka igen, som kan döljas och modifieras genom
förehållningar, retardationer och anticipationer, hvilka i förening
1
Sid. 43.
2
I lektor D. Fryklunds ägo (Hälsingborg).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
