Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Av helt motsatt stämningskaraktär är den fuga, som sjunges av
dubbel-kör (de heliga och församligen) i Jesu födelse (n:r 35);
denna fuga ger ett imponerande uttryck för den orubbliga förtröstan och tron på Jesu kommande makt och storhet; den föregås
också av de trovissa orden: »Men han skall träda fram och regera
i Herrans kraft», vilka bilda ett largoparti av koralartad karaktär,
där först ena kören infaller och besvaras av den andra, varpå båda
förena sig och sluta pianissimo. Så begynner själva fugan med det
Händel-befryndade temat i basen (kör I):
Och han skall va-ra etc.
I detta nummer, som mot slutet utvecklar sig i en verkningsfull
trångföring med mäktigt upptornade körmassor, har Wennerberg
åstadkommit något av det tekniskt sett bästa och kunnigaste han
presterat. Man måste här verkligen erkänna en anmärkningsvärd
behärskning av formen. I denna fuga liksom i flera andra märker
man, hur Wennerberg vill tillämpa sin åsikt om nödvändigheten
att icke »sprattla sig fri» från det tematiska stoffet: det finns ingen
takt, som icke står i påtagligt motiviskt samband med temat eller
kontrasubjektet. Han: undviker, då han verkligen avser att skriva
en fuga, alltför utspunna mellanspel, och just i ifrågavarande nummer frapperar en trångföring redan i andra temagruppen, svetsande
samman stämmorna till ett organiskt och helgjutet komplex. Stämföringen är här, liksom i tonsättarens fugerade satser överhuvud,
i regel vårdad och vokalt tacksam, även om den ibland verkar litet
stelbent och för rytmiskt likformig: en viss brist på teknisk skolning
hindrar stämföringen att framstå så plastisk den annars skulle kunnat vara. Wennerbergs antipati mot onödiga utvikningar från det
tematiska ämnet i fugaformen får sitt markanta uttryck i följande
uttalande i brev till brorsdottern:1
»Merendels nöja sig våra nutidskompositörer med en genom1 Den 16. juni 1897; i Sara Wennerberg-Reuters ägo. Pub!. i Svenska Dagbladet den 22. jan. 1922; citerat i S. TAUBE, a. a. III, sid. 279.
16-29208.
]eanson: Gunnar Wennerberg som musiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
