Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppväxtåren i Urbino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UPPVÄXTÅREN I URBINO
EN MÄRKLIG TID I MÅNGA AVSEENDEN VAR DENNA
början av 1500-talet. Över allt liv och rörelse. “Andarna vakna“
kunde man säga nu mer än någonsin. Reformation i norr, renässans
i söder. Den förra rörelsen trängde ned till den senares område,
och den senare till den förras. Över allt kraftiga personligheter,
orädda banbrytare. Ej minst det ekonomiska uppsvinget, genom de
italienska handelsrepublikerna, öppnade nya vägar.
Nyvaknat intresse förspordes överallt. Så på religionens och
sedlighetens områden. Munkmoralen, vilken som universell lära gjort
bankrutt, ersattes i vida kretsar av en frigjord individualistisk etik,
som stundom kastade alla skrankor över bord. Kyrkan förlorade sitt
absoluta övervälde. Vetenskap och konst gingo sina egna vägar.
Kyrkans inflytande levde stundom blott kvar i det ceremoniösa. Och
under dess yttre former trivdes den mest hänsynslösa egoism, som
icke ens skydde brottet. Så kan man förklara en sådan vidrig
företeelse som den, att “Kristi ståthållare på jorden“ blev en man som
Alexander VI, renässansfursten utan hänsyn, vilken utnyttjade sin
ställning särskilt för att skaffa sin familj fördelar — de mest
beryktade voro hans barn Cæsar och Lucretia Borgia.
Det politiska intresset uppslukade ofta det kyrkliga. Men å andra
sidan blevo statsmännen kulturbefordrare. Härskaresläkter som
Gonzaga i Mantua och Este i Ferrara tävlade med Mediceerna i Florens.
Också krigshövdingar, condottieri, uppmuntrade vetenskaper och
konster inom de områden där de kommo att härska. En sådan
condottiere hade upprättat ett litet furstendöme i Urbino, bergsstaden i
Markerna å Appeninernas östra sluttning vid Umbriens gräns. Den
förnämste av denna familj, Montefeltro, var hertig Federigo II († 1482).
Under denne Federigo hade Urbino blivit ett litet konstcentrum.
En storartad slottsbyggnad anlades och pryddes, kyrkorna fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
