Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Övergångsåren 1505-1508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fine hovmannen greve Baltasar Castiglione. Den lilla tavlan har
väl gjorts färdig omedelbart — resan skulle anträdas i maj 1505.
Bilden har också kommit till England, men sedan hamnat i Ryssland.
Det blev en S. Georg som strumpebandsriddare, med ett band
under vänstra knäet, varå läses “Honi” — första ordet i ordensdevisen
(Honi soi qui mal y pense). I jämförelse med en äldre Georgsbild
(nu i Louvre), som också går under Rafaels namn och visar övervägande
quattrocentistiska drag, har denne riddare, som spränger
bort från åskådaren (i motsats till den förra), en lugnare, enklare
hållning, likaså prinsessan (i mellanplanet t. h.), som nu har ett fullt
rafaeliskt kynne. I landskapet, en schablonmässigt romantisk natur,
är den ene S. Georg insatt på ungefär samma sätt som den andre,
den äldre visar kanske ett bättre och friare förhållande till bakgrunden.
Även den senare, här (fig. 10) avbildade tavlan har en rätt
ålderdomlig karaktär.
Men den fullständiga frigörelsen från quattrocento skulle snart
följa. Om Rafael redan på hösten 1504 begav sig till Florens
är icke dokumentariskt konstaterat. I varje fall fick han då icke
någon större beställning där, som han väl åsyftat. Och ännu alltjämt
mottog han uppdrag i Perugia. Så för klostret S. Severo
på en större freskomålning, som började utföras 1505. Han synes
emellertid då blott ha hunnit med mittfigurerna i bildens övre fält:
Treenigheten med de svävande änglarna. Först ett par år senare
har han sannolikt fortsatt med de omgivande sex himmelska gestalterna.
Så stannade detta hans arbete av, och det kom aldrig
att av honom själv fullbordas; efter hans död fick hans ännu
verksamme lärare och vän Pietro Perugino i uppdrag att fullborda
det hela, och så skedde också (1521) genom det nedre
partiets sex helgon (kring en skulpterad madonna i väggnischen).
Detta är Rafaels första bekanta freskomålning. Säkerligen hade
han långt tidigare lärt tekniken i samarbete med Perugino eller kanske
med den som freskomålare så framstående Pinturicchio (jfr ovan s.
3). Måhända hade han också själv utfört fresker förut. Intressant
är i varje fall denna nu tyvärr i mycket skadat och illa restaurerat
skick befintliga målning i S. Severo både på grund av figurstilen och
kompositionen. De centrala figurerna, av vilka Kristus och de två
närmast honom stående änglarna äro bäst bibehållna, ha ännu den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
