Rafael, hans levnad och verk / 37 (1920) Author: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Övergångsåren 1505-1508

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nästan 2 m. höga och breda
altarverket är signerat “Raphael
Urbinas. Pinxit MDVII“ och
målades det året för S. Francesco
i Perugia, beställt av en dam
ur Perugias furstehus, Atalante
Baglioni, såsom också Rafael
själv i en anteckning omtalar.
Till altarverket hörde en i
grisaille målad predella med
allegoriska framställningar av Tro,
Kärlek och Hopp (utförda
sannolikt av verkstadsmedhjälpare, nu
i Vatikanens pinakotek). Själva
altarbilden kom i början av
1600-talet genom påvens pietetslösa
ingripande från sin ursprungliga
plats till Rom, varvid magistraten
i Perugia uttryckte sitt
beklagande över att staden berövades
ett sådant konstverk, “tabula
pretiosa et in nostra civitate et
forsan in Italia unica“. (Se fig. 19).

Fig. 18. Angelo Doni (Florens).

Det finnes åtskilliga skisser till pietà- och “gravläggnings“-framställningar,
vilka, om de alla tillhöra mästaren, visa att Rafael hade
mycket arbete och mycken betänklighet innan han kom till utförandet.
Ämnet låg mera för en Michelangelo än för en Rafael; det starkt
patetiska i rörelser och uttryck var icke dennes sak, om han än på
sitt sätt var en stor dramatiker. Man ser det också på den utförda
bilden, som icke är omedelbart tilltalande. Den unge vackre jätten i
mitten med sina spretande ben tar alldeles för mycket uppmärksamheten
i anspråk; även den andre bärarens strävande rörelse är
distraherande. Ställningen av Kristi i ett skynke burna lekamen är icke
behaglig, om ens korrekt tecknad. Enhetligheten i handlingen saknas
också: gruppen med de fyra kvinnorna till höger kan avskiljas för
sig. Denna är emellertid ypperligt uppbyggd. Med rätta har man
dock påpekat inverkan från Michelangelo i hela kompositionen därav

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>