Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälligheter, och något tunnlock är bilden icke målad på, men väl ligger
under sägnen den sanningen, att han studerade naturen och var en
ypperlig observatör. Kroppsligheten, den tredimensionala fördjupningen,
är också ypperligt åstadkommen i tavlan, likaså de anatomiska
detaljerna. Men huvudsaken är den moderliga situationen, Marias
ädla, rena drag, moderns och gossens blickar, som förenade fånga
oss och hålla oss kvar, det mjuka linjespelet, den fulländade harmonien
i form och färg. Johannes, lekkamraten, som står bredvid i tillbedjan,
är endast en bifigur, nödvändig visserligen för rummets utfyllande
och dessutom förtätande andaktsstämningen. I bildytan äro
de tre figurerna ypperligt inkomponerade. Koloriten går i rätt ljusa
toner av rött, blått och gult. En ypperlig färgverkan gör schalen med
sitt vävda mönster av rött, vitt och svart å grön botten — kanske var
det just denna som vid åskådandet av en kvinna bland folket väckte
mästarens målarglädje.
Det väldiga altarverket från Foligno — över tre meter högt —
beställdes av påvens sekreterare Sigismondo de’ Conti omkring år 1511
och uppställdes först på högaltaret i S. Maria in Araceli i Rom, sedan
flyttades det till S. Francesco i Foligno för att pryda ett ävenledes av
denne Conti stiftat altare (nu förvaras det i Vatikanens pinakotek).
Det är, som så många andra från Rafaels verkstad utgångna, ett slags
visionsbild, här närmast en uppenbarelse för den på marken knäböjande
stiftaren, vilken av sina helgon Hieronymus, Johannes döparen
och Franciscus hänvisas på den heliga synen. Det sistnämnda helgonet
bildar knäböjande pendang till stiftaren. Mellan grupperna en liten
ängel med inskriftstavla; kring Madonnan i glorian och molnen en
änglakrets. I bakgrunden en stad (Foligno), däröver en meteor, övergående
i regnbåge — ett underverkstecken. Kompositionen är ståtlig;
för övrigt röjer den, såsom man påpekat, något inflytande från
ett blad ur Dürers apokalyps. Helgonens ställning och gester erinra
om quattrocento. Bäst är S. Franciscus i sin saliga extas. Porträttet
av Conti är också utmärkt genom uttrycket av både klokhet och fromhet.
Ängelgossen tjusar med sin djupa, uppåtriktade blick. Jesusbarnets
hållning åter är självsvåldig, nästan behagsjuk — det är som
om han märker sig vara beskådad och vill göra sig lös från moderns
milda tag, vridande sig under de beundrande blickarna. Maria är hänförande
i sin kärleksfulla omsorg om den lille. — Fullödigt rafaeliskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
