- Project Runeberg -  Rafael, hans levnad och verk /
63

(1920) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Arkitekturen är väldig, men klar, ren och enkel. Även om Rafael här
har hämtat uppslag från Donatello och till och med mottagit ledning
av Bramante, så torde dock den mästerligt uppbyggda hallen — som
redan visar barockens storslagenhet — väsentligen vara Rafaels egen
komposition, hans första stora byggnadsverk eller rättare hans andra,
ty i Sposalizio visar han sig ju redan som en ypperlig arkitekt.
Luftig och ljus, men i majestätiskt lugn lyfter sig byggnaden över de
myllrande skarorna på terrassen. Sammanspelet i linjer och färger
mellan dem och människorna därinunder är mästerligt: de utfylla och
komplettera varandra. För enhetligheten och sammanhållningen i det
hela, den slutna kompositionen, är också arkitekturen oumbärlig. Av
kassetterade tunnvalv täckta hallar utgå från ett centralparti längst
(mitt) i bakgrunden, som är ypperligt belyst: det är vetenskapens
tempel. Dess hallar äro vidöppna, tillträdet är fritt från alla håll;
här å bilden ser man ju blott en sida därav (med den klassiska filosofien),
men den är från renässansens och humanismens synpunkt den
viktigaste. I nischer stå statyer av den grekisk-romerska mytologiens
representanter för vetenskapens beskydd, Apollo och Pallas.

Med denna storslagna arkitektoniska anordning har Rafael som ingen
annan fastslagit den klara — både enhetliga och sammansatta —
rumsverkningens och fördjupningens betydelse för den moderna konsten.

På den öppna tempelterrassen ha det filosofiska tänkandets målsmän
från den klassiska forntiden samlat sig i meditation, diskussion,
föredrag, litterär alstring — en rikt nyanserad mångfald. Ej en men
två centralgestalter stå överst på trappan, man kallar dem (väl med
rätta) Plato och Aristoteles. Och hela bilden går sedan gammalt
under benämningen Skolan i Athen, ett populärt namn, som liksom
“disputa del Sacramento“ blott utmärker ett delmotiv — om ens det
— och kan vara missledande nog. Plato, med storslaget tänkarhuvud,
pekar uppåt, mot “idéernas“ värld; Aristoteles, i kraftfull manlighet,
utåt mot den jordiska verkligheten, realiteten (se fig. 30). De tyckas
vara i livlig ordtvist, och Aristoteles’ åtbörd är präglad av vrede. Men
ett plastiskt lugn vilar över dessa centralfigurer, vilka också härigenom
bilda stödje- och vilopunkter i den livliga tavlan. Aristoteles-typen
kan man för övrigt följa tillbaka till föregående skapelser av Rafael,
närmast erinrar den om Adamgestalten i Disputa. Plato, en förädlad
åldringstyp, har blivit den ideale siaren, som sträckt sin inverkan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/werafael/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free