Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Leo X själv skall ha besökt den sjuke flere gånger. Den 6 april,
långfredagen, avsomnade han. Man synes ha flyttat ut hans lik i
arbetssalen, och där ställde man vid dess huvud den stora tavlan
med Transfigurationen, vilket gjorde ett gripande intryck. Påven föranstaltade
en ståtlig begravning. Och på Rafaels grav i Panteon
läser man ännu den vackra inskriften om hans storhet som målare
och arkitekt och om naturen och konsten som knyta förbund i hans
bilder.
En av hans första biografer, Paolo Giovio, yttrar om Rafael att han
var en man “mira docilis ingenii suavitate et solertia“. Med dessa
ord antydes dels förbindelsen av receptionsförmåga och genialitet dels
det både milda och utpräglade i hans begåvning.
En receptiv förmåga var Rafael som få. Men han uppsökte med
intuitionens makt just det som överensstämde med hans konstnärsnatur
och kunde befordra utvecklingen av hans anlag. Han studerade
ivrigt allt det nya som tiden bjöd, perspektivlära, anatomi och alla
slag av måleriets teknik. Han mognade till självständighet kanske
långsammare än flera andra genialiska begåvningar, han mognade i
stillhet, visserligen under gynnsamma förhållanden, och han armbågade
sig icke bryskt fram med sina nya idéer. Men han arbetade
målmedvetet, och vid omkring trettio år stod han redan som en fulllödig
mästare. På måleriets område hade han då nått höjdpunkten,
ehuru även under de följande åren — de sju sista av hans levnad
— storartade konstverk, epokgörande för den följande tiden, sprungo
fram ur hans egen hand, jag tänker särskilt på tapetkartongerna.
Men under de senare åren var det som han framför allt framträdde
som nyskapare på arkitekturens område. Det var också då han inlade
en utomordentlig förtjänst för de klassiska fornminnenas förståelse
och bevarande.
Vilket storartat, framgångsrikt, för utvecklingen betydelsefullt
konstnärsskap under en kort levnad! Så begynner hans förste biograf sin
teckning av mästaren, en teckning präglad av den övliga retoriken —
men här har retoriken ingen överdrift: Rafael Santi från Urbino lär
oss klarligen, säger Vasari, “huru frikostig och välsignelsebringande
himlen stundom kan visa sig, i det den i en enda person hopar sina
skatters oändliga rikedomar och de älskvärdaste och sällsyntaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
