Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jättens gård. När han kom dit, for jätten rytande emot honom
ock frågade, hvad han skulle där. Jo, svarade gossen, han
ville tjäua i gården, ock när jätten såg hundarna ock märkte,
att pojken hade mod i bringan, så blef han spakare ock tog
gossen i sin tjänst.
Den första befallning han fick, var att gå till en källa
efter vatteu. Men gossen tänkte sig inte bättre före, än han
skickade sin hund Hugg-fast, ock när Hugg-fast kom till källan,
växte där upp en mur rundt omkring hänne, sä att hunden
blef i^ngen. Jätten skrek på gossen, att han skulle komma
med vattnet, men han skickade den andre hunden. Men nar
Spänn-i kom fram till muren ock ville se till att komma fram
till källan, växte där upp en ny mur, som höll honom fången.
Jätten gick där hemma ock griuade så smordt, när gossen i
sin ångest sände den tredje hunden för att hämta vatten. För
jätten viste nog, att de inte voro skapta till det ock att där
skulle komma en tredje mur omkring källan. Så blef det
också, ock nu var också hunden Far-på fången.
»Se så,» skrek jätten, »nu har du ätit din siste ost! Nu
skall du dö på eviga fläcken!»
Men som han nu var som värst i nöd ock fara, kom
gossen ihåg visan.
»Dundra lagom, du!» sade han till jätten; »jag är beredd
att dö, ock du har god lid att göra kål på mig. Men i mitt
land brukas det att låta dödsdömda fångar sjunga en visa,
innan de gå ur världen, ock du skall väl inte bära dig sämre
åt än vi människor,» sade han.
Nej bevars, det ville då jätten inte göra, för han kunde
vara lika god som folk, tykte han. Ock så fick gossen lof
att sjunga, men kort ock godt skulle det vara, sade jätten.
Det blef det också, för när gossen började sjunga visan,
så föll först den ene muren, ock så den andre, ock sist den
inuer-ste omkring källan, ock hundarna blefvo fria ock kommo i
full fart in i jättens gård. »Far-på, Spänn-i, Hugg-fast!» ropade
gossen, »malen mig denne jätten smått som gryn!» Hundarna
på jätten, för till det hade gossen fått dem, ock de refvo jätten
i tusende sinom tusende bitar. Sedan tog gossen den fångna
prinsessan ock förde hänne hem till hännes fars slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
