Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böljegång, sändes där bud efter klädkammarherren ock hans
underlydande, ock när de började göra invändningar, skakade
kidet sin ragg om igen, så att slottet sviktade, ock då måste
de ge kidet alt hvad det begärt. Så sprang det sin väg med
sin börda. Men efter en stund kom det tillbaka ock ville ha
den bästa maten från kungens bord. Där blef krångel igen i
köket, så att kidet i sin vrede skakade sin ragg, så slottet
darrade ock hela hofvet ock kungen med trodde, att jorden
gaf sig i sömmarna. Kocken lemnade i förskräckelsen kidet
af de rätter, det begärde, ock han bockade sig ock öppnade
själf dörren för djuret ock bjöd det farväl.
Länge blef det inte borta från slottet, men tredje besöket
gälde själfve kungen. Han frågade efter kidets begäran, ock
det svarade, att den var ingenting mer ock ingenting mindre, än
att kungen skulle ta kidets mor till sin drottning. Konungen han
trodde då, att både drottningen ock missfostret, som hon hade
födt, voro döda, ock förestälde sig, att kidets mor var en get.
Det svarade kidet ingenting på, ock så ville kungen inte höra
talas om detta giftermålet. Då skakade kidet sin ragg, så hela
slottet gungade, som om det skulle falla i tusen bitar, ock då
måste kungen lofva att med sitt följe rida ut i skogen ock
hälsa på geten, som han trodde.
Hästarna blefvo i hast sadlade, ock harmsna i sinnet följde
konungen ock hans hofmän efter kidet, som visade vägen.
»Nu äro vi snart framme,» sade det, när alla voro inne i tjocka
skogen. »Då hålla vi stilla här, så kan du leda hit din mor»,
sade kungen. »Nehej», svarade kidet, »jag leder inte fram min
mor till beskådande, utan du skall ge ditt kungliga ord på
att taga hänne till drottning, hur hon än ser ut.»
»Det gör jag inte,» sade kungen.
»Då kan du sitta, där du sitter, så länge,» svarade kidet,
ock så stod konungens häst så fast vid marken, som om han
varit fastgrodd, ock kungen själf kunde inte lyfta sig en
hårsmån från sadeln. Hans män sutto likaså orörliga som han.
Nu måste kungen ge med sig ock lofvade högtidligt att
gifta sig med geten. Då satte kidet af i galopp till sin mor
ock klädde hänne i kunglig skrud, ock så for det af tillbaka
till kungen ock gaf honom ock hans följe lof att rida fram
till bänne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
