Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungens get.
Klågerups socken, Bara härad.
För många, långa år sedan, när konungarna inte hade
stort annat att göra än hitta pä hyss, var där en kung, som
lät lysa på i hela sitt rike, att den som kunde drifva kungens
get i mark ock ur mark, den skulle få hans enda dotter till
bustru; men den som försökte ock inte kunde göra det, han
skulle få ristadt upp sin rygg ock en skäppa salt i såret.
Då var där tre bröder, som ville försöka lyckan, för det
är inte fy skam att bli kungens svärson, ock det skulle ju gå
så lätt. Nog kunde en rask pojke hålla reda på en get, skulle
en tyckas.
Först gick den äldste brodern till kungens gård ock anmälde
sig till att vakta geten. Han blef antagen, där var ingenting i
vägen för det, ock geten släptes ut, ock han dref hänne ut ur
kungens gård. Men när hon kom till vägen, som ledde ut till
marken, stannade hon ock sade: »Vägen är våt, jag blir smutsig
om mina fötter, jag vill bäras!» Det blir väl bäst, tänkte
gossen, ock sä tog han geten i famnen ock bar hänne både till
ock frän marken. När han då om kvällen kom hem med geten,
så gick kungen ut ock såg på hännes fötter, ock de voro rena,
ock då lät han rista gossens rygg ock strö en skäppa salt i
såret ock lät honom så gå hem med den vinsten.
Nu förstod gossen grant, att han hade varit dum, men det
skämdes han för att tala om, för han ville inte vara den ende,
som hade fått en skåra i ryggen med en skäppa salt i.
Därför så teg han ock lät den andre brodern pröfva, hur godt det
gjorde. Ock ban kom också tillbaka med en ristad ock saltad
ryfegtafla.
»Det var då konstigt!» tykte den yngste brodern. »Nu vill
jag se ändå, om jag kan lyckas bättre.» Ock så gick han till
kungens gård. Geten kom ut, ock gossen bar bänne ut i
marken. Men när nu kvällen kom ock han skulle drifva bänne
hem, sade hon som vanligt: »Vägen är våt, jag vill bäras, jag
blir så smutsig om mina fötter.» — »Nej, nu skall du gå!»
sade gossen. Men geten ville inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
