Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jäppa i Norrland.
Hjärnarps socken, Bjäre härad.
Det hände sig en gång, att där var en mycket rik man, som
hade i sitt hus tagit upp en fattig torparegosse, för att gossen
skulle hjälpa honom med hvarjehanda. Men den rike mannen
hade en enda dotter, ock när gossen ock hon blifvit vnxna,
lofvade de hvarandra sin tro ock gingo så till hännes far för
att fråga, om de fingo gifta sig med hvarandra. Han blef inte
litet förargad Öfver detta ock svarade på hån: »Ja, om du hos
Jäppa i Norrland kan fä veta, hvem som är den visaste ock
den rikaste i hela världen, ock så kommer tillbaka ock lemnar
mig besked om det, så skall du få min enda dotter.» ’
Jäppa i Norrland var en stor, grym jätte, som bodde
långt borta vid världens ände i ett fasligt stort bärg, ock alla
viste, att ban inte viste någon bättre föda än kristet blod, så
att det var visse döden, om en kom honom nära. Men
kärare än lifvet höll gossen den rike mannens dotter, ock därför
så ville han våga färden.
När han då hade vandrat så långt, så att han kom in i ett
annat kungarike, så märkte han, att alla människor där voro
så bedröfvade, ock när han kom till kungens gård för att
få låna hus öfver natten, så fann han, att där var sorgen
allra störst.
»Hvad står på bär i landet, eftersom alla människor sörja?»
frågade ban konungens folk.
»Ack, skulle vi inte sörja! Prinsessan är blind, ock så ung
ock vacker ock rik som bon är, kan ändå ingen bota hännes
blindhet. Det är bara Jäppa i Norrland, som känner
botemedlet.»
»Då blir där väl något råd», sade gossen, ock så gick han
andra morgonen vidare. När ban kom in i nästa kungarike,
var där också sorg, ock vid kungens bof var sorgen allra störst.
»Hvad fattas här, eftersom alla sörja?» frågade gossen igen.
»Skulle vi inte sörja!» svarade hoffolket; »konungens hästar
måste hvar enda dag springa en balf mil för att dricka, för intet
Sv. landsm. V. 1. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
