Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick han tag i sin tagelsnärt ock börjadejförst piska golf, ock
så väggar, ock sedan bord ock bänkar, ock så drängens säng
ock sängdynan, ock sist honom själf, sä Pär fick snart skaklarna
ur sängen. Ock sedan tänkte han aldrig mera på pälsaro, för
att inte råka ut för husbönder med yrasjuka.
Det var nu detta; men så ska vi höra, hur det gick för
Pär hos jättefolket.
Jätten han ville bara städja Pär på det villkoret, att den
dag han visat sig vara arg, hade han förvärkat sin lön, men
den dag ban kunde få jätten arg, skulle lönen fördubblas.
Pär gick in på aftalet.
Första dagen Pär var i tjänsten, låg jättefolket i sängen
från morgon till kväll, ock när Pär ville ha mat, visade
jättekvinnan honom inskriften öfver dörren, där stod det att läsa:
Mat i morgon.
»Du blir väl inte arg, Pär?» frågade Jätten. »Nej,
bevars, far», svarade Pär.
Andra dagen tog Pär säd ur jättens loge ock sålde
spannmålen ock köpte mat ock lefde svearna midt för jättens näsa.
»Hvarifrån har du fått mat?» frågade jätten. »Jag har sålt en
tunna korn. Men I blir väl inte ond, far?» svarade Pär.
»Nej bevars, Pär», försäkrade jätten.
Tredje dagen fick Pär befallning att bygga en bro, som
var stark nog till att bära jättens oxar, när de skulle öfver
bäcken. Men Pär fick hvarken ha sten eller trä till den bron.
Pär ledde dä två af jättens störste oxar ut i bäcken ock stälde
dem så, att det blef en bro; så slog ban dem i skallen, så att
de dumpo på fläcken, döda som stockar, ock sedan kallade
han ut jätten till att se på, medan Pär ledde hans andre oxar
öfver den nya bron. »Men I blir väl inte ond, far?» — »Nej,
bevars, Pär,» svarade jätten, fast han var blåsvart i synen af
arghet.
När jättekvinnan fick böra detta, så rådde hon jätten till
att slå ihjäl Pär, innan ban rent tog myringen på dem. Hon
ville gärna bjälpa till att göra kål på drängen. Jätten tykte
också, att det var bästa sättet att slippa betala drängen hans
lön. Så kommo de öfverens om att nästa natt knäcka skallen
på Pär. Men Pär var inte tappad bakifrån af en vagn ban,
han hade stält sig på lur för att höra på rådplägningen. A-ba!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
