Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tils han dog ibjäl sig. Men en s&dan karl hade han aldrig
blifvit, om han inte först hade tjänt hos en hnsbonde, som hade
yrasjukan.
Lögnbracka.
Ystad.
Det var en gång en prinsessa, som hade satt sig i
huf-vudet, att hon bara ville ba den till man, som kunde ljuga sår
att hon blef ond ock sade, att det var lögn.
Kungen ville förstås ha sin dotter bortgift ock lät i hela
landet kungöra hännes beslut, ock så kom där till hofvet
lögn-brackor, så fult som bimmelens foglar. Men de ljögo sig alla
tomma, utan att prinsessan svarat annat än: »Det kan nog
vara.»
Då var där i landet en torpareson, ock när han hörde
detta, tänkte han för sig själf: »Det vore väl sablarna, om en
inte skulle kunna lögna, så att en prinsessa blir krum!» Inte
hade ban förr lagt sig på den vetenskapen, men kanske det
jnst var därför, att han kände sig så osliten ock fullfjädrad,
som han vågade sig på det. Han gick till kungens gård,
ock prinsessan bjöd honom nog sä fint att spatsera med
hänne i kungens trädgård.
»Hvilka äro dina föräldrar?» frågade hon.
»Min far var en möllestabbe ock min mor en följegammal.
De hade tillsammans tre barn; det ena blef aldrig födt, det
andra kom inte till världen, det tredje är jag», svarade han.
»Det kan gärna vara», sade prinsessan.
»Men ser du, hur stor kål min far har!» sade hon.
»Det är ingenting att tala om emot min fars kål. Där
höll en gång femton ryttare under ett blad för att skyla sig
för regn. Jag gick ut ock stack hål på bladet, ock så
drunknade allihop i fåran», sade han.
»Det kan gärna vara», svarade hon.
»Men hvad säger du om min fars nya fähus?»
»Det är inte litet. Men min far har bygt ett, som var så
högt, så att när taktäckaren en dag tappade sin yxa, hann en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
