Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så strax därefter gjorde kungen ett stort bröllopp för dem;
men jag kom rent för sent för att få vara med på det gillet.
Storbjärta.
Kågerods socken, Norrft Åsbo härad.
Det var en gång en stor, läng skräddaregesäll, som var
stadd på vandring genom ett stort konungarike. En gång när
han satte sig ner vid vägen för att äta en bit af sin reskost,
kom där en stor svärm flugor omkring honom. Han blef förargad
öfver deras näsvishet ock tog sin tomme rensel ock slog midt i
svärmen, så att sju flugor föllo för ett slag. Skräddaren tittade
på de slagne ock förstod, att han var ämnad till något större,
än att sitta på skräddarebordet, ock för att han skulle minnas
sitt första storvärk, sydde lian ut med guldbokstäfver på sin
rensel:
Sju slagna i hvart hugg!
Sedan vandrade han vidare ock kom i närheten af kungens
gård. Där lade han sig till att sofva. Just som han låg där i
sin bästa sömn, drog konungen med hela sin krigshär förbi
honom. Krigarne sågo inskriften på skräddarens rensel ock
menade, att ägaren af den mätte vara en duktig kämpe, för stor
ock lång var han, där han låg vid vägkanten ock sof. Konungen
kom också fram ock tittade på renseln ock läste inskriften
ock namnet med: Stor hjärta stod där. Så väkte kungen
den tappre kämpen ock frågade honom, om han ville tjäna i
hans här, som just nu drog ut för att slåss mot hedningarna.
»Jo», svarade Storhjärta, »det vill jag nog, men en af oss
två är för mycket. Skall jag med, kan kungen bli hemma;
men vill kungen själf anföra hären, så blir jag hemma».
»Då stannar jag liälst i min gård», svarade konungen, »ock
låter dig anföra bären; ock eftersom du väl i många strider
har mist ditt svärd ock din brynja, så skall du få mina vapen
ock rida på min egen stridshingst.»
»Låt gå!» sade Storhjärta ock klädde på sig kungens
rustning, fick hans svärd ock skulle så upp pä hästen. Nåja, dit kom
han; men han hade aldrig förr suttit på en häst ock förstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
