Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsessan i torpet.
Hoby socken, Ingelstads härad.
Det var en gång en prinsessa, som var så berömd för sin
skönbet, att hon hade en friare för hvart finger, ock därför
frågade hon inte häller stort efter, hnr bon tog emot dem.
Slutligen kom där till hännes fars slott en prins, som blef så kär
i hänne, så han skulle ha stått på hufvudet för hänne, om hon
bade begärt det.
Nu vet en ju, att när någon år så där illa i kläm, bär
han sig inte just så klokt åt; ock det var prinsessans lust att
få denne friaren till att gå hvart bon pekade, bara hon såg
mildt till honom. När han så en dag bad hänne samtycka till
hans frieri, så svarade bon, att bon ännu inte riktigt trodde
på hans kärlek. Den var nog inte starkare, menade hon, än
den han bar till sin vackre häst, ock bon kunde då inte ge
bonom ja, förr än hon finge se, om ban för hännes skull ville
skära öronen af hästen ock sedan rida på bonom.
Prinsen han var både döf ock blind för alt förstånd,
liksom orren, när han spelar. Så skar han då öronen af hästen,
ock sedan red han på den upp till hännes fönster. Men nu
slog hon till ett skratt ock frågade honom, om han trodde, bon
ville gifta sig med en sådan där dumbom, ock bad honom rida
sin väg på sitt öronlösa ök; ock hela hofvet skrattade med
prinsessan, när han red från slottet.
Efter någon tid kom där till konungens gård en ung
arbetskarl eller bonddräng, jag vill säga, ock han förevisade en
den allra nättaste guldspinnrock, ock till den fick prinsessan
en sådan lust, så att bon genast ville köpa den. Bonddrängen
kallades upp till hänne, ock hon bjöd honom pengar för rocken;
men han ville bara sälja den för ett pris, ock det var det, att
han skulle få ligga vid hännes dörr. Hon prutade emot
förstås; men när det inte kunde bli för bättre pris, så fick han
ligga vid dörren, ock hon fick spinnrocken. Ock så gick ban
sin väg den gången.
När det bade lidit en tid, så kom ban igen ock förevisade
en guldgarnvinda. Ock det gick nu som sist med prin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
