- Project Runeberg -  Sagor ock äfventyr upptecknade i Skåne /
45

(1884) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konungen, som prinsen tjänade bos, hade tre döttrar, den
ena vackrare än den andra, ock den yngsta var just den
vackraste, ock prinsen, som nu var kökspojke, tykte bäst om
bänne. Det samma gjorde för öfrigt många utaf dem, som
kommo till slottet för att fria, ock därför skulle hon nu hållas
litet afsides, så att de två äldsta systrarna först kunde bli
gifta.

Första söndagen prinsen var i köket, reste de två äldsta
prinsessorna till kyrkan med hela hofvet, men den yngsta
systern skulle sitta ensam bemma. Då gick prinsen till trädet
ock knackade på dörren ock ropade tre gånger på Boriax,
ock genast bade ban den brune hästen ock den riddaredräkten,
som hade hängt öfver hans spilta. Prinsen klädde sig i den
granna dräkten ock red upp till slottet framför prinsessans
fönster. Där lät han sin bäst dansa fram ock åter, så att
bon tykte sig aldrig ha sett ståtligare ryttare. Men när det
led emot tiden, att hofvet skulle komma hem, red han bort.

Prinsessan var så själaglad öfver hvad hon hade sett, att
hon genast talade om det för sina systrar, ock nu sutto de hela
veckan vid fönstret ock väntade riddaren på den brune hästen.

*#•

Men han hvarken hördes eller syntes. Andtligen kom
söndagen, ock hofvet for till kyrkan, ock prinsen kunde inte annat
tro, än att de båda prinsessorna foro med. Men i stället blefvo
de hemma för att vänta på riddaren.

Ock han kom, men nu red han på den svarte hästen ock
var klädd i den dräkt, som hörde den till. Ja, det var något
för prinsessorna att se på! Ock de två tittade så, att ögonen
kunnat trilla ur bufvudena på dem, men den yngsta fick knapt
komma när fönstret. Liksom förra gången, sä red han också
nu bort, när det led mot tiden, att hofvet skulle komma hem
från kvrkan.

Nu fingo de två äldsta prinsessorna brådt att tala om för
kungen, hvad de hade sett, ock de gåfvo honom ingen ro,
förr än han lofvade att bjuda den vackre riddaren till en fest
på slottet.

Men det var lättare att lofva än att hålla, för ingen viste,
hvem han var eller hvar han bodde, så att kungen kunde inte
få något bud till bonom. Därför fans där inget annat råd, än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wesagorock/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free