Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag plockar en gås; jag ämnar steka tre, men den ena
har jag oplockad än. Vill du ta ihop med att plocka den, så
skall du få smaka steken»* svarade Sven.
Den ena gåsen satt redan på spettet vid brasan. Skam
kände steklnkten ock ville gärna ha sin del af välfägnaden,
därför så satte han^sig till att plocka den tredje gåsen. Jag
hinner ändå att vrida nacken af stackaren, tänkte han.
»Hur bär du dig åt!» ropade Sven Orädd. »Du rifver ju
bål i det sköna späcket, när du skall plocka gåsen. Låt mig
se! Ja, du har ju rent för långa klor. Kom hit, här har jag
en sax till att klippa dem med!» Skam måtte medge, att till
det arbetet voro hans klor rent för galet länga, ock så lät
han Sven narra sig till att sätta dem alla tio djnpt ner i
skrufstädet. Ock Sven skrufvade till med kraft, det kan en
lita på!
Skam till att hoppa ock skrika ock väsnas; men Sven
Orädd lät honom stå, där han stod, medan han själf vände
på stekspettet ock gåsen luktade alt bättre ock bättre.
Till slut måtte Skam be om nåd ock lofvade gå in på
hvad som bälst, bara han slapp ur saxen. Då fordrade Sven,
att Skam skulle för alltid lemna herregården ock hela dess
område.
»Det går jag in på; men för att jag inte skall bli utan
någon jordtorfva, så vill jag behålla den högen, som är längst
borta från gården. Ock så komma vi öfverens om, att om jag
kommer in på ditt område, 8å blir jag din fånge, ock kommer
da upp på högen, blir du min.»
»Topp!» svarade Sven Orädd, för ban ville gärna vara
billig mot alla ock tykte, att en också kunde göra Skam orätt.
Så slapp Sven bonom lös ur skrufstädet, ock den lede,
må ni tro, var inte sen att fnaska sig bort för att få fingrarna
läkta.
Men när • det blef dager, så gick Sven Orädd till
herremannen ock begärde hans dotter, ock det fick han också ock
en stor hemgift med.
Efter någon tid så dog herremannen, ock Sven ärfde då
slottet ock hele ägendomen. Så hände det sig en dag, att Sven
i sällskap med sin fru for ut i sin vagn för att bese sin
ägen-dom. En bössa hade han med sig, för han trodde, han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
