Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den hönsblinde prästen.
Hjärnarps sockeD, Bjäre härad.
I gamla tider, när prästerna brakade gå till fots, var där
en präst, som var så stubbig på synen, så att folket mente,
att han var hönsblind. Så snart han skulle ut för att hälsa
på sina sockenboar, måste klockaren följa med. Men prästen
var så snål, så han hvarken tog matsäck med sig eller gaf
klockaren något igen för alt hvad han tog ur hans påse.
»Vänta du bara», tänkte klockaren, »jag skall väl betala dig för
gammal ost!»
En dag kom klockaren till prästen ock stälde sig så
jäm-merfull ock eländig, så fattiga bönder kunde gråta ock de
rike skrika högt i vädret, så såg han ut. Prästen frågade,
hvad som stod på, ock då svarade han, att det var profeteradt,
att världen skulle förgås på hösten i en ny syndaflod.
När prästen hörde, att det var en profetia, blef han värre
eländig. Han kände inte stort till profeterna ock trodde, att
de i alla tider varit sannspådda. Så trodde han nu fult ock fast,
att världens ände stod för dörren, ock med jämmerlig röst
frågade han klockaren, hvad de två skulle göra för att inte
drunkna.
Klockaren föreslog, att de skulle ge sig ut ock söka upp
ett högt bärg ock sedan skaffa dit en båt ock vänta där,
tils syndafloden kom.
Andre dagen gåfvo de sig pä vandring; men ännu satt
snålheten sä i prästen, så ban tog inte häller nu någon
matsäck med, utan han tänkte lefva på klockarens ock folkets
gästfrihet. Men klockaren, det skarnet, hade inte tagit med sig någon
mat, för han ville hällre själf fasta, än ge prästen en enda bit.
Nu drog han af med prästen, backe upp ock backe ner, men
inget bärg fans, ock ingen kulle tykte prästen var hög nog.
När det nu var öfver middagen, började prästens mage att
spinna som en katt, för klockaren hade med flit hållit sig
ifrån bebodda trakter, ock så sade prästen, att han var så
förskräckligt hungrig. Då böjde klockaren sig ner mot marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
