Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock plockade upp en handfull bönor, som får bade råkat spilla,
ock låtsade, som ban åt dem. Det fick prästen syn på. Han
trodde, att det var kokta bondbönor, ock så smaskade han i
sig en munfall, innan han gaf sig tid att undersöka
anrättningen. Sedan föreböll han klockaren strängeligen hans
glupsk-het ock orena begär.
När det så började kvällas, stälde klockaren kosan till en
bondgård, där han viste att gäster fingo god mat ock varma
sängar. Men innan de gingo in i stugan, varnade klockaren prästen
för att äta alt för snålt, för dels skulle det se illa ut för en
andans man, dels kunde han bli för tung för att springa, ifall
floden började komma under natten. Nu var det så fatt med
prästen, att han aldrig viste, när han var mätt. Därför bad
han klockaren trampa honom på foten, när det var tid till
att sluta med att äta, ock det lofvade klockaren.
De kommo in, ock de blefvo bordade ock på bästa sätt
välfäg-nade. Klockaren var själf hiskligt hungrig ock hade inte hjärta
till att svälta prästen längre, utan han skulle nog fått äta sig
ett riktigt räfvamätte, om inte katten i huset hade kommit under
bordet ock trampat bonom på fötterna. Han trodde förstås,
att det var klockaren, ock prästen han viste ju aldrig, hvad
det ville säga att inte förmå mer vid bordet, så han tänkte,
att han väl ändå hade ätit nog, fast magen sade, att maten
smakade merig, ock så slutade ban upp med att äta, innan
han väl hade börjat.
Sedan reddes ugnsbänken, där skulle de båda gästerna
ligga. Bonden ock bans hustru de kröpo i bås i stugsängen.
Men vi veta ju, att prästen var hönsblind, så han rakt inte
kunde se vid nattetid; därför hade han alltid ett band med sig,
ock det knöt han fast i sängstolpen ock sträkte det därifrån
till dörren eller dit han eljest menade, att han kunde fä ärende
under natten. När nu bonden ock hans hustru hade somnat,
bad prästen klockaren knyta fast bandet vid dörrklinkan, sk
han kunde hitta ut, ifall han fick lust, ock det gjorde klockaren.
Utåt natten vaknade prästen ock klagade öfver att han
var så förskräckligt hungrig. För att få ro för honom, hviskade
klockaren, att där på skänken invid dörren stod några
matvaror. Han skulle bara följa sitt band, så fann han sig nog
till rätta. Prästen kraflade sig upp ock listade sig till skänken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
