Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oet första han där kände, var ett halskrus; det var vidt nog i
öppningen, men smalt ikring halsen. Han kör så ner handen ock
känner, att det är gröt i kruset, ock tar sig en grabbnäfve af
den. Men sedan kunde han inte få ut handen igen ur kruset,
för han tänkte inte på att öppna den knutne näfven, så het
var han på gröten. I sin förlägenhet bad ban klockaren
komma ock hjälpa sig, ock så måtte denne upp ur dynorna.
Men när klockaren blef fult vaken, kom hans gamla odygd
fram igen, ock i stället för att hjälpa prästen af med kruset
flyttade han bandet bort till stugsängen. Där låg kvinnan
ytterst, med sin granna sida vänd åt mannen, som skickliga
kvinnor bruka. Prästens näfve fylde så i kruset, så att den
lene mjölgröten flöt öfver kanten, men ändå kunde det inte
falla honom i sinnet att släppa sitt grabbtag. »Jag smörjer
ner mig», hviskade han. »Gå bort till bordsänden, där hänger
handduken, jag skall flytta bandet», lofvade klockaretrollet;
men i stället smög sig klockaren tillbaka i ugnsbänken.
Prästen stafrade bort till stugsängen. Mannen hade i
sömnen dragit en del af öfverdynan af sin kvinna, ock den
stackars prästen, som inte kunde skilja en rynkesärk ifrån en
långhandduk, han stod där ock fjnmsade med lintyget ock det
nersmorda grötkruset, så kvinnestackaren började känna, att
det kylde, ock vände sig om i sängen för att bli varm pä
andra sidan. Därvid så vaknar mannen ock råkar röra vid
kvinnans nergrötade lintyg. Så börjar ban gräla, alldeles
hiskligt, ock skyller hänne för skylleri, en förstår, ock säger till
hänne att genast gå nt till brunnen ock göra sig snygg.
Kvinnan kan då inte annat tro, än att hon i sömnen gjort
något galet, ock klifver ur sängen. Men klockaren, som passat
på alt, bade i tid fått prästen undan i en vrä. Under det
att kvinnan då står där ock pysslar med sina tofflor, flyttar
klockaren bandet igen ock binder fast det vid brunnen på
gården. Prästen tror då, att kvinnan har gått ut i köket, han
lyder klockarens råd ock följer bandet för att ute på gården
göra kål på det suialhalsade kruset, så han kan komma åt
den rare gröten. Emellertid står den stackars kvinnan vid
brunnen öfver vattenhon ock gråter ock tvättar gröten ur
nederdelen af sitt plagg, utan en tanke på prästen. Ock sä
vet hon inte ett ord af, förr än han, som tar hänne för brunn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
