- Project Runeberg -  Sagor ock äfventyr upptecknade i Skåne /
90

(1884) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Någon tid efter kommer där så en mycket fin herreman
ock friar till hänne, ock hon slår till, för så högt upp i
världen hade bon knapt tänkt sig att få komma ändå,
med så fint gifte. D#r blef bröllopp i en fart. Men andre
brölloppsdagen, när gäster ock brudpar sutto vid bordet, kom
en af de tre friarne in ock bad brudgummen komma hem till
sig ock flå ett ök.

»Tjänsten går framför alt», svarade brudgummen, för ban
var ingen mindre person än själfve rackaren, som de tre
friarne bade legt till att ge sig ut för en herreman. Bruden,
kan tänka, hon hade ett fasligt sjå, innan hon blef fri igen
från sitt fina gifte.

Den orädde skräddaren.

o

Risebärga socken, Norra Asbo härad.

Skräddare ha, som en vet, inte just ord på si^ för att
vara manhaftiga; men här ska ni höra om en, som hade mod i
lifvet, ock det är nog troligt, att det än finnes många hans likar.

Det var sä, att bär en gäng i tiden bodde en präst, som var så
from, så att han var inte det ringaste rädd för spöken. När han
nu inte själf var ängslig, så trodde han inte, att andra häller
kunde vara det. Därför så bcfalde ban sin dräng att sent en
kväll gä in i sakristian ock hämta en bok, som han hade
glömt där.

Men när drängen fick höra, hvad det var frågan om, blef
han så rädd, så hjärtat sjönk ett godt stycke ner i lifvet på
honom. Han gick in i folkstugan ock beklagade sig bitterligt
för sina kamrater; men där var ingen af dem, som hade mod
att gä i hans ställe. Lyckligtvis var där för tillfallet
skräddare i prästgården, ock en af dem, som var både halt ock
sned, tykte, att det var eländigt, att store, raske karlen inte
vågade gå in i kyrkan, hur sent det än skulle vara på natten.

»Ja, vore jag inte så dålig till bens, som jag är», sade
skräddaren till slut, »så skulle jag följa med dig, men nu blir
jag dig bara till besvär »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wesagorock/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free