Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ångerfulle klockaren.
c
Ri sebärga socken, Norra Asbo härad.
På något ställe i världen hände det sig så besynnerligt,
att präst ock klockare voro så goda vänner, så att de till ock
med kommo öfverens om att stjäla en oxe tillsammans.
Stuten blef lyckligt ock väl stulen, ock köttet delade de.
Men när det sedan blef fråga om huden, började de kifva om
den. Då föreslog klockaren till slut, att de skulle dragas om
huden på så sätt, att en utaf dem skulle stå nere på logen
ock den andre uppe på hjällen; den som då drog huden till
sig, han skulle ha den.
»Jag står högre i världen än du ock därför så klifver jag
upp på hjällen, du kan stå nere pä logen», sade prästen. Det
var klockaren mycket nöjd med, ock vid första taget, drog
han till sig huden med en fart, så att prästen uära nog bade
kommit på hufvudet ner med det samma.
»Detta gäller inte!» sade prästen. »Nu skall du stå uppe
ock jag nere, så dra vi igen.»
Klockaren måste lyda sin förman, fast han nu viste, att
buden gick hans näsa förbi. Prästen stälde 8ig på logen ock
klockaren på hjällen, ock så drogo de. Men nn var det prästen,
som fick huden, ock han behöll den.
Men detta grodde ändå i klockarens sinne, ock någon tid
efteråt kom han till prästen ock sade, att han ångrade sig så
mycket, att han hade varit med om att stjäla stuten, så han
fick vist gä till länsmannen ock bekänna gärningen.
Prästen blef rädd ock bad honom inte göra en sådan
dumhet ock frågade, om ångern inte kunde ge med sig, ifall
klockaren fick sig en tunna säd. Klockaren svarade, att de ju
kunde försöka ock se, bvad det kunde värka.
Efter någon tid var det lika galet med klockarens ånger
igen, ock så fick ban en tunna säd till af prästen. Så gick
det några gånger; men så en dag sade klockaren, att hans
ånger inte kunde’ botas med säd, där måste pengar till, om
han skulle tiga. Prästen fick lof försöka den utvägen också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
