Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bägaren hade han bestämt åt den af dem, som hade den
lydigaste hustrun, ock ban bad dem genast ställa till prof.
De tre systrarna sutto ock spelade tärning, ock när den
äldstas man ropade på hänne, att hon skulle komma, så svarade
bon: »Så snart spelet är nte, min käre man.» Så ropade den
andre mågen på sin hustru. »Strax på stund, lille man», svarade
hon ock höll på med spelet. Så ropade den tredje mågen på sin
hustru, den yngsta dottern, ock hon slängde tärningar ock alt
ock sprang in till sin man ock tog bonom om balsen ock
frågade, hvad ban ville. Då räkte fadern honom silfverbägaren,
ock de andra medgåfvo, att han hade förtjänt den.
Han kunde kommit bra till det
Örkeneds socken, östra Göinge härad.
Det var en fattig käring, som gärna ville ha sin dotter
bortgift, ock därför slog hon på så stort hon kunde, när hon
talade om sina små smulor. Hon hade bara två får, men det
ena kallade bon Nitton ock det andra Tjugo; ock det hördes
inte så illa, när bon talade om dem.
En dag kom där ändtligen en friare, ock käringen pratade
godt för honom, så det hördes, som där i huset var fult med
allting. När det nu led emot kvällen, skulle hon också skryta
med fåren, ock så sade hon till sin dotter:
»Kära min gräbba, har du släpt in våra nitton-tjugo får?»
»Ja, mor, de gingo grant in bägge två», svarade den
enfaldiga gräbban.
Men friaren han osade brändt horn ock aktade sina löss
för snufva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
