Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kom igen.
Örkeueds socken, Öatra Göinge härad.
Det hände sig en gång, att tre studenter voro ute på
vandring ock kommo till en by, där ingen människa ville låna
dem hus, ock de voro ändå så fasligt trötta ock hungriga.
Då sade den ene studenten till de två andre:
»Kamrater, viljen I, när I blifven präster, hjälpa mig till
att bli biskop, så skall jag nu hjälpa er till både härbärge
ock mat?»
»Långt fram, sade käringen, när hon såg sig tillbaka»,
täukte de två, ock nn voro de dessutom rent ’abenicka’ utat
svält ock törst, ock så lofvade de kamraten, att han skulle bli
biskop, bara de fingo godt natthärbärge.
Då klädde studenten sig svart ock gick med sina tvä
kamrater in i den störste bondgården i byn ock föregaf, att
han var en lärd undergörare ock kamraterna voro hans
medhjälpare.
»Hvad kan han göra för konster dä?» frågade bonden.
»Jag kan svärta ner månen, så den inte kan skina mer
än du», svarade studenten.
Nå, det ville då bonden se, innan han trodde det. Men
studenten var inte rädd för försöket, för han viste, att det
skulle bli en stor månförmörkelse om en stund. Han bad
bonden om en tjärkanna ock en tjärborste, en sådan som brukas
till att tjära husen med, sä skulle han få se på nytt.
Bonden lemnade hvad han begärde, ock studenten ropade
på sina medhjälpare, att de skulle sätta en stege till taket, så
han kunde komma dit upp. Det gjorde de, ock hur nu
studenten stod där ock pekade med tjärborsten mot månen, sa
började den att bli alt mörkare ock mörkare, tils den blef rent
svart ock hela det vackra månskenet var borta.
Då blef bonden mycket ledsen ock ropade: »Stackars folk.
som i kväll är ute ock kör ock inte kunna se, om de ha
ögonen framme eller bak, än sedan se handen för sig! Skall det
bli så alltid i Göinge, så bli vi keda vid lifvet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
