Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agneta och hafsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åh ja så men, det må du väl få,
om du kommer åter till barnen de små.
Men när du kommer i kyrkan in,
du gånge ej i kär moders stol din.
När presten han nämner det ”höja”,
du ej dina knä’ månde böja.”
Han stoppad’ hennes öron,, han täppte hennes mun,
så förde han henne från hafvets grund.
Agneta hon gick sig i kyrkan in,
der mötte hon sin moder i samma sinn’.
När presten han nämde det ”höja”,
hon djupt sina knä’ månde böja.
”Ack hör du, Agneta, hvad jag vill spörja dig:
Hvar hafver du varit i åtta år från mig?”
”På hafsens djup, der ståndar mitt bo,
der har jag gifvit en hafsman min tro.
Sju söner der hafver jag honom födt,
den minste han sofver .i vaggan sött.
Men nu vill jag stanna på grönan jord
och aldrig mer sitta vid hafsmannens bord.”
Den hafsman han trädde i kyrkan in,
alla de små helgonbilder vände sig kring.
Hans hår det var som det puraste gull,
hans ögon de voro så tårefull’.
”Hör du, Agneta, följ nu hem med mig,
dina små barn de gråta efter dig.”
”Ja, låt dem gråta bäst de gråta vill,
för aldrig så hörer jag dem mera till.”
”Ack, tänk på de store och tänk på de små,
och tänk på den lille, 8om i vaggan låg!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
