Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungen och vallpigan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Der är väl ingen som er guldharpa slår,
det är bondens vallpiga, som med getterna går.”
Konungen talar till småsvenner två:
”1 bedjen den vallpigan in till mig gå!”
Tjenarne talte till vallpigan så:
”Till konungen skall du nu genast ingå!”
”Hur skall jag in till konungen gå;
jag är ju klädd uti vadmalet grå?”
”Kläd du dig uti skarlakan röd,
ty blifver du ute, det varder din död!”
Vallpigan hon klädde sig i skarlakan röd,
så gångar hon sig inom konungens dörr.
Hon kvädde i en dag, hon kvädde i två
och konungen dansad’ och hela hans hof.
Vallpigan hon kvädde i dagarne fem,
konungen dansade och alle hans män.
”Och hvad jag skall hafva, det låt mig nu få,
ty sedan så må jag till getterna gå!”
”Hvad du skall håfva, det skall du nog få,
men aldrig så skall du till getterna gå.”
Han tog den vallpigan uti sin famn
och gaf henne krona och drottninganamn.
De fruar och mör, de ledo stor kvida,
när vallpigan hvilad’ vid konungens sida.
De fruar och mör, de ledo stor harm.
— Så väl hon kan —
när vallpigan hvilad’ på konungens arm.
— Så väl hon kväda kunde. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
