Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den brunögde studenten - Min ar ej den dummaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltså blef det beslutadt, att mannen skullo leda den
brunögde kalfven till Lund och lemna honom till en professor.
När mannen kom dit gick han in till den lärde herren och
sade, att han hade med sig en som ville studera, men som
han ännu var litet vild af sig, så hade han bundit honom i
porten, dit professorn kanske ville gå och se på honom. När
professorn fick se den blanke kalfven, sade han, att den nog
blef bra; om sex veckors tid kunde mannen komma tillbaka,
så skulle ynglingen vara fullärd.
Glad gick mannen hem, och på den utsatta tiden for
både han och hans ”mora” till Lund, för att helsa på sin
fosterson. — ”Ja, han är redan borgmästare i Köbenhavn”,
svarade professorn.
”Sa’ jag inte, far, att han blef till något stort! Nu resa
vi dit och helsa på honom”, sade moran.
De reste och gingo upp till borgmästaren i Köbenhavn.
”God dag, du!” helsade mannen, ”du är nog kommen bra till
det.” — Men borgmästaren ville ej kännas vid
fosterför-äldrarne, fastän moran påminde honom om all den goda
mjölk hon gifvit honom, och mannen förmanade honom att
ej vara högfärdig, fast man från kalfkätten kommit på
borgmästarestolen, det var ändå dem han kunde tacka för sin
lycka. — Då lät den förnäme herrn köra ut dem båda två,
och då de kommo hem till sin gård igen, lofvade de att aldrig
råda några föräldrar till att låta en tjur studera, ty det
bringade dem bara skam till tack.
Min ar ej den dummaste. |
| (Upptecknad i Landskrona). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
