Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min ar ej den dummaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för, förr än de varit gifta en veckas tid. När han den
första Söndagen efter brölloppet skulle gå i kyrkan, sade han
till sin hustru, att hon kunde koka kål till middagen; der
fans väl något grönt att ta, och så gick han. Hon såg nu
öfver allt inne i huset efter något grönt, och fann så ett
gammalt grönt täcke; det tog hon, hackade det och lade det
i grytan. När mannen kom hem och fick denna rätt, blef
han ej god, men han tröstade sig med, att hans kvinna nog
blef klokare med tiden.
Följande Söndag frågade hon honom igen, hvad han ville
ha till mat då han kom från kyrkan. ”Du kan ju koka ärter,
sådana har du på loftet” (vinden). Ja, det ville hon göra,
och när han gått sin väg satte hon en stor gryta vatten öfver
elden och lade sex ärter i grytan. Men när ärterna kokat,
så de skalat sig, blef kvinnan rädd att hon gjort något galet,
derför sprang hon af alla lifsens krafter till kyrkan, in i den
och upp till mannen der han satt, och ropade: ”Man, man,
jag lade bara sex ärter i grytan och nu äro der tolf!”
Mannen skämdes, kan tro, fasligt, ty allt kyrkofoJket hörde hur
dum kvinna han hade, och nästa Söndag gaf han henne
besked om hur hon skulle koka soppa och sade henne, att hon
till sist skulle lägga purjo och persilja i grytan. Och för
ingen del fick hon komma och fråga honom om något när
han satt i kyrkan.
Nej, det skulle hon visst icke göra; nu skulle det nog
gå bra med maten. Hon kokte soppan, och den var mycket
bra, men hunden hette Purjo och katten Persilja, och då
kunde hon ej annat tro, än att de till sist skulle i grytan,
och dit kommo de också. Men när mannen nu kom hem
blef han så ledsen, att han ville vandra ut i vida verlden
för att se, om der fans någon menniska så dum som hans
kvinna, Fann han då tre menniskor lika dumma som hon,
så skulle han komma tillbaka till henne, men var hon den
allra dummaste, så ville han aldrig se henne mera.
Så begaf han sig i detta ärende ut i vida verlden. Då
han hade vandrat hela första dagen kom han in i en stuga,
der kvinnan höll på att draga en ren skjorta på sin man
och dervid slog honom på hufvudet med ett klappträ.
Mannen sporde henne hvarför hon gjorde så. ”Ack”, svarade hon,
”jag har sträfvat hela dagen för att få skjortan på min man,
men det vill icke lyckas!” Då tog vandraren en sax och
klipte hål för hufvud och hals, ty det hade kvinnan glömt,
och så kom mannen lyckligt i skjortan. ”Hon är lika dum
som min kvinna”, sade mannen och vandrade vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
