Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min ar ej den dummaste - De två vestgötarnes första vandring i Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gick hela andra dagen, men fann då ingen så dum,
som hans kvinna. Men morgonen derpå kom han in i en
stuga, hvarest der hängde ett par byxor under takbjelken,
och på golfvet stod en man, som hoppade och hoppade. Den
vandrande mannen frågade den andre, hvarför han stod der
och hoppade. ”Ack”, sade mannen, ”här har jag stått tio år
och hoppat, för att komma i dessa byxor, men det vill ej
lyckas.” ”Du är dummare än min kvinna”, sade vandraren
och tog så byxorna ned Irån bjelken, och mannen kom
lyckligt i dem.
Så vandrade han längre bort och tänkte, att det nog
skulle lyckas lionom finna en tredje menniska, hvilken var
lika dum, som hans kvinna. Som han då en vacker
solskensdag går, får han se en kvinna, som från fältet bär den ene
korgen efter den andre, full med sand och mull, in i ett
ny-bygdt hus. Mannen frågade, hvad detta skulle tjena till.
”Ack”, svarade kvinnan, ”här har jag gått hela våren och
sommaren och sökt att bära solsken och ljus in i stugan,
som min man har bygt, men innan jag får mullen inom
dörren, ha både ljus och solsken ränt deras väg.” ”Nej, du
och din man äro dummare än min kvinna!” sade mannen.
Och så tog han en yxa och högg hål på väggen, ty mannen
hade glömt att sätta fönster på stugan.
Nu hade vår vandrare funnit hväd han sökt och litet till,
derför återvände han glad till sin egen hustru, ty nu hade
han sett, att ute i den vida verlden funnos de, som vore
dummare än hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
