32 (Skånska visor, sagor och sägner)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två vestgötarnes första vandring i Skåne - Önskningsbenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

forst, så sätter jag i gång, och när du ej vill mer, så säg
till, så gungar jag!” föreslog den andre. Sagdt och gjordt,
men då den knallen, som hängde i galgen och dinglade, bara
teg och lät kamraten stå och titta på, så blef denne trött
och gick in på krogen bredvid. ”Hvar är kamraten?” sporde
värden. — ”Han hänger derute och gungar, och vill ej ner
igen.” — ”Hänger han i den gungan, är han död!” —- ”Död!
Hvar kommer han då hän?” — ”Till himlen eller helvetet.”
— ”Får han på dessa ställen supa bränvin och spela kort?”
”Nej.” — ”Ja, då behöfver jag ej vara ledsen, ty då ha vi
honom, gu’ pina dö, snart här igen”, sade knallen.

Önskningsbenen.

(Upptecknad i Helsingborgs landtförsamling).

En fattig torpare gick en dag ut i skogen för att fålla
ett träd, som han ville sälja, för att skalfa sin hustru och
barn något att lefva af. Trädet stod vid en sjö, mannens
yxa var gammal och dålig, så att då han huggit en stund
bröts skaftet, och yxan föll i sjön.

Då började den fattige torparen att jemra sig och sade:
”Ack, jag arme man, nu har jag förlorat min enda yxa,
hvarmed skall jag nu förtjena födan åt mig och de mina!” Som
han så gick och klagade vid sjön, kom der en man till honom
och sade, att han hört hans jemmer och ville gerna hjelpa
honom. Men den förlorade yxan kunde han ej återgifva
honom, deremot ville han skänka den fattige torparen fyra
kalfben och med dem fyra önskningar, hvilka han sjelf ville;
de skulle alla uppfyllas.

Glad blef torparen, tackade och tog emot kalfbenen,
hvilka han bar hem till sin hustru, och i samråd med henne
önskade han sig så många penningar, att han ej kunde räkna

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/weskanvis/0034.html

		Skånska visor, sagor och sägner / 32 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|