- Project Runeberg -  Skånska visor, sagor och sägner /
39

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Lindorm och Kung Trana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ormen ropade: ”Skift’ skinn!” skulle hon tigande och hastigt
afdraga det ena linnet. Då skulle hon få se, att lindormen
äfven drog af sig ett skinn, och när allt detta skedt tre
gånger, så skulle kungen vara löst af trolldomen. Dottern blef
glad öfver detta råd, gaf kungen sitt ja och höll bröllop med
honom i hans gård.

Bruden var så vacker, att alla, som sågo henne, ömkades
öfver hennes unga lif, som hon nu gick att förlora, och ingen
kunde förstå hur hon kunde se så glad och modig ut. När
nu brudparet var kommit in i brudkammaren och
midnattstimmen var inne, förvandlade brudgummen sig till en
hiske-lig lindorm och ropade: ”Skift’ skinn!” Men bruden följde
noga sin fars råd, och då ormen kastat af sig tre skinn, var
han befriad från trolldomen och stod der åter som menniska.
Nu blefvo de båda mycket glada; men den, som ej blef glad,
var den gamla drottningen, när tjenarne, som skulle bära
ut brudens lik, kommo och sade styfmodern, att hon lefde,
var frisk och sund. Styfmodern harmades öfver, att hon ej
längre var den förnämsta kvinnan i landet, men alla andra
fröjdade sig högligen öfver kungens och drottningens frälsning.

Så gick någon tid under fröjd och lycka; men så hände
det sig, att kungen skulle draga till främmande land i krig.
Medan han var borta fick hans drottning en son. Häröfver
stälde sig gamla drottningen mycket glad och ville sjelf skrifva
till sin styfson och förtälja om barnets födelse. Men i stället
skref hon ett bref med lasteliga ord om den unga drottningen
och sade, att hon födt en hundvalp. Konungen läste detta
bref och blef både bedröfvad och vred, samt skref tillbaka
till sin styfmor, att både valpen och drottningen skulle dödas.
Öfver detta svar blef gamla drottningen mycket glad och
befalte skogvaktaren att taga drottningen och den späde
prinsen med sig ut i mörka vilda skogen, der döda dem båda
och föra deras blodiga kläder hem till henne till tecken på,
att han utfört hennes befallning. Skogvaktaren måste lyda,
men då han kom ut i skogen ömkades han så vid den goda
unga drottningen och det späda barnet, att han skänkte dem
båda lifvet; dock måste drottniagen lofva att vandra ut i
vida verlddn och ej vända åter till kung Lindorm eller hans
slott. Derpå förde han drottningen och barnet høm till sig,
tog deras kläder, slagtade en bock, doppade kläderna i
blodet och gaf drottningen och barnet dåliga paltor i stället.

Derpå vandrade hon ännu längre in i skogen och kom
slutligen vid solnedgången till en stor grön plats, på hvilken
der stod ett mycket stort och vackert slott. Som hon nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weskanvis/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free