Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Lindorm och Kung Trana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos kung Trana och sin mor, som var drottning, de hade ett
stort vackert slott nära intill skogen. Då lyfte kung
Lindorm gossen upp på sin häst och red med honom fram till
slottet.
När kung Lindorm trädde in, for att helsa på
drottningen, satt hon och sömmade silkeskläder med guld till sin
son, och kung Trana, som tagit väl emot sin gäst, undrade
storligen hvarför han blef så blek och hon så röd. Kung
Lindorm sade nu, att han kände igen sin drottning, som han
trott vara dräpt. Då förtäljde drottningen hur allt tillgått,
och då röjdes styfmoderns ondska och svek.
Men drottningen ville ej visa hur glad hon var öfver
att återse kung Lindorm, ty kung Trana höll henne mycket
kär och hade varit så god mot henne. Nu blef det mellan
konungarne tal, om hvem som skulle ega drottningen; båda
hade hon räddat och båda höllo henne lika kära. De
frågade drottningen efter hennes önskan, men hon ville ej säga
dem det. Då kommo konungarne öfverens om, att gifva
drottningen en salt sill att äta, och den af konungarne, som
drottningen bad om en dryck, skulle ega henne. Så skedde, och
efter en stund sutto de alla tre vid spiseln och talade med
hvarandra. Under detta samtal sade drottningen: ”Kung
Trana har jag mycket kär;” då blef han glad i sinnet, men
nästa stund sade lion: ”Kung Lindorm, gif mig något att
dricka!” Då fick han henne och der till sin son, och for hem
med dem. Derefter lät han sätta den gamla drottningen i
fångtornet, på det hon ej skulle stifta mera ondt.
Men somliga säga, att drottningen aldrig var rätt glad
så länge kung Trana så svårt sörjde hennes forlust, och
der-för gjorde han, som hon och kung Lindorm bådo, tog sig en
vacker drottning. Då blef der först rigtig glädje i de båda
slotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
