Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jetten och vallgossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Vill du ha en hand full af mina nötter att knäcka medan
du h vilar dig?” frågade han. Ja, det ville jetten gerna, och
så gaf gossen honom en hand full småstenar.
”Det var hårda nötter att knäcka, har du så starka
tänder och käkar”, sade jetten då han bitit på den ena stenen
efter den andra, utan att kunna; krossa en enda. ”Det
bekommer mig ej det ringaste”, svarade gossen och knäckte
den ene hasselnöten efter den andre och slängde skalen på
jetten. ”Så låtom oss nu trafva hem med eketelningen!” sade
han derpå, och åter spände sig jetten, likt ett ök. för
träroten, medan gossen åkte på toppen.
När jetten så kom hem till sin kvinna, ville han tala i
enrum med henne; men gossen luktade brändt horn, som
man säger, och stälde sig bakom dörren för att lyssna. Han
hörde då jetten komma öfverens med sin kvinna, att der var
inget annat råd för dem, än taga lifvet af sin nye dräng, ty
han var allt för stark för det arbete han här skulle uträtta;
han gjorde dem bara skada. Dessutom skulle han ha stor
lön, fast han bara åt och drack.
Nu visste gossen besked, och när kvällen kom tog han
den stora lerkrukan, som stod i jettens kök full med svinmat,
drog sin skjorta på krukan, lade henne i sängen och satte
sin lufva på dess hals; sjelf stälde han sig bakom dörren.
När det lidit en stund på natten, kom jetten, åtföljd af sin
hustru, in i kammaren, och gingo de fram till gossens säng.
Jetten hade en stor jernstång i handen, och sedan kärringen
lyssnat vid krukans hals, som hon tog för gossens hufvud,
och sagt att han sof, slog jetten till krukan, så att svinmaten
stänkte honom och kärringen i ansigtet. ”Nu är han död,
ty det var hans hjerne som sprutade!” sade de förnöjda.
Men andra morgonen fingo de till sin fasa se gossen
komma till frukosten. ”Kände du ingenting i natt?” sporde
då jetten. ”Jo, der var en loppa i sängen som bet mig”,
svarade gossen. Då blef jetten rädd för alvar, betalte gossen
genast sin årslön och bad honom gå sin väg och aldrig komma
mer igen. Denna gången lydde gossen jetten, som han så
grundligt hade narrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
