Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan från det underjordiska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd, att hans fiendes son genom krigets skiftande lycka
kunde vinna hans land och borg och gifta sig med hans
dotter, som höll honom lika så kär, som han henne, så beslöt
fadern att gömma henne så, att ingen, som ej kände
gömstället, skulle kunna finna henne.
Han lät derför gräfva en stor håla djupt ned i jorden
och bygde der ett litet slott, som han inredde och prydde
på furstligt vis med silfver, guld och dyrbart tyg. Derpå
lät han fora dit lifsmedel för tre år, liksom äfven mjöd och
vin samt allt annat som kunde vara prinsessan till gagn och
glädje. Äfven prinsessans sybåge och v af stol, i hvilka hon
plägade sy och väfva silke och guld, sattes ned i det
underjordiska slottet. Af lefvande varelser fick prinsessan med sig
sin tårna, en ko och en tupp; denne senare, för det hon
skulle veta när hvarje morgon grydde, ty ingen stråle af
dagens ljus kunde intränga i slottet,, som täcktes med jord,
stenar och växande buskar.
Med kriget gick det, som kung Valdemar hade fruktat;
den andre konungen tog hans rike och brände hans gård,
sedan sonen derinne förgäfves sökt Valdemars dotter. I denna
strid föll kungen och alla de af hans män, som kände till
hemligheten om det underjordiska slottet, så att nu fans ingen
som visste att prinsessan var gömd. Prinsen rådde nu öfver
hennes faders rike, der han blef konung, men han sörjde
djupt sin brud, som han trodde vara död.
Emellertid lefde prinsessan med sin tärna hela tre år i
det underjordiska slottet; lifsmedeln hade börjat tryta, så att
de först hade nödgats slagta tuppen och sedan kon. Nu
var äfven den uppäten och de två kvinnorna ledo en ryslig
hungersnöd. Då bad tärnan, att prinsessan måtte slagta
henne, för att ännu en tid kunna uppehålla sitt lif, ifall
räddning skulle komma, men härtill vägrade prinsessan.
Slutligen blef dock nöden så grym, att de beslöto draga lott om,
hvilken af dem, som skulle gifva sitt lif till en möjlig
räddning för den andra. Då föll lotten på tärnan, och så
nödgades prinsessan döda henne. Men dervid greps hon af den
största förtviflan; hon doppade ’sin näsduk i tärnans blod
och lade den på sin väfstol, med de skrifna ord, att detta*
blod skulle ingen kunna aftvätta, utom den som utgjutit det,
och denna silkesväf skulle ingen kunna fullborda, utom den
som satt upp den samma. Derpå började prinsessan att
försöka gräfva sig ut ur det underjordiska slottet. Detta arbete
gick långsamt och hade troligen ej lyckats, om ej prinsessan
öfver sig hört ett buller, liksom om någon sökt gräfva sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
