Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan från det underjordiska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullborda denna väf och tvätta ren denna näsduk, skulle blifva
hans drottning, såvida hon vore af ädel börd.
Kort derefter kom prinsessan till kungsgården och sökte
arbete hos de tärnor, som sömmade konungens och hans
förnämste mäns guld- och silkesprydda drägter. En af dessa
tärnor hade en far, som ingenting högre önskade än att få
sin dotter till landets drottning, och derför befalte han henne
.försöka sin lycka med väfven och näsduken. Men dottern
svarade, atf det säkert ej skulle lyckas bättre för henne än
för de många andra, som försökt att på detta sätt vinna
drottningakronan, och att hon ej hade lust att äfven stå der
med skammen af att ha misslyckats.
Saken var, att denna hoftärna hade en af konungens
stallsvenner till älskare, men detta vågade hon ej upptäcka
för sin fader. Ej heller vågade hon säga rent nej till faderns
begäran, ty hon hade ondt samvete och visste ej hur hon
längre skulle kunna dölja sin skam och vanära.
Prinsessan fick som tjenstkvinna plats hos denna tärna
och förstod snart hennes bekymmer och att hon tillika
hoppades bättre kunna dölja sitt felsteg, om hon fick en drottnings
magt. En dag, då prinsessan satt och sydde till tärnan, föll
talet på silkesväfven och näsduken, och prinsessan menade,
att det väl ej torde vara så svår en konst att uträtta det
arbetet, men att hon, som var en ringa kvinna af låg
härkomst, ju ej ändå kunde vinna drottningakronan. * Tärnan
svarade, att ifall hennes tjenarinna ville vinna detta pris
åt henne, sin matmoder, så ville hon så rikligt belöna henne,
att hon aldrig mera skulle behöfva tjena tor sin utkomst.
Prinsessan samtyckte till tärnans förslag och åtog sig att i
tärnans ställe förrätta arbetet. Detta borde ske i enrum, i
det tärnan skulle föregifva, att hon ej kunde väfva en så
konstrik väf om någon såg derpå.
Konungen samtyckte till detta vilkor, ty han tänkte inom
sig, att det .arbetet svårligen torde lyckas för den tärnan,
och han blef icke litet förundrad, då hon efter någon tids
förlopp lemnade honom den färdiga väfven och den
rentvät-tade näsduken. Hennes fader kräfde nu, att konungen skulle
taga hans dotter till gemål.
Härtill kunde konungen ej svara annat än ja, men det
drog ut på tiden med bröllopstillredelserna, och dagen före
bröllopet måste bruden dölja sig i stallet hos sin älskare,
och då natten inbröt låg der ett litet barn på hennes arm.
I denna sin nöd och vånda bad hon sin tjenarinna, att hon,
iklädd brudskruden och brudslöjan, måtte i hennes ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
